Slipmaskinerna väsnas och dammet yr. Inne i arbetsboden är det trångt och varmt, och alla jobbar koncentrerat med de träbänkar som ligger uppallade i mitten av rummet. Men mer om det senare, först ska vi hoppa tillbaka ett par decennier.
Det började för snart 20 år sedan, redan 2007, när man behövde arbetsfolk för att bygga ett kapell på Hållö, en ö strax utanför Smögen. Därefter har det fortsatt av bara farten. En del i arbetsgruppen har hängt i sedan dess. Onsdagens insats avslutas med gemensam sopplunch. Det blir åtskilliga timmar per år i samhällets tjänst, och de får många lovord för sitt arbete.
Fixargänget är ett lysande exempel på hur församlingen och andra delar av civilsamhället kan göra en verklig skillnad i samhället. Man är en gemensam kraft som träffas och bygger, förbättrar och fixar. Halv tio är det kort paus i Equmeniakyrkan för kaffe och andakt. Efter en stunds vila och med ny kraft fortsätter arbetsdagen.
Öppet för alla
De är ungefär 15-20 som ses varje gång, men personerna varierar lite från vecka till vecka. Man kommer om man kan. Av de som är här just idag är det bara en som har varit med från start, Leif Stenman. Han var med och arbetade med Hållö kapell.
– Ja, jag har bland annat klätt om många av stolarna i kapellet. På den tiden var jag hantverkare, men man kan ju byta jobb även här i gruppen. Jag kommer ihåg en sak jag sa när vi var ute på Hållö; att det var det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Och då hade jag ändå inte betalt, säger Leif och ler brett.
De senaste fem åren har han haft ansvaret för köket. Sedan en tid tillbaka har han fått sällskap av Jan ”Kulan” Andersson. De kokar kaffe, dukar, gör smörgåsar, hämtar soppa från en restaurang och diskar.
Foto: Katarina Schläger
Lars-Gunnar Sandberg har länge haft sommarhus i kommunen, men flyttade hit först 2021. Han har varit med i Fixargänget i tre år.
– Det var en i församlingen som tipsade och sa att det skulle passa mig. Tidigare har min fru och jag bott i Vårgårda och Herrljunga i 45 år, och som nyinflyttad kände jag ett rätt stort behov av att komma in i en social gemenskap. Det här är både socialt och praktiskt. En verkligt bra dörröppnare, tycker jag. På det sättet lärde jag känna många gubbar. Ja, för de är ju gubbar allihop, säger Lars-Gunnar och skrattar.
En annan som är relativt nyinflyttad är Mats Linderholm. Han är åretruntboende på ön sedan tre år, men har varit här på somrarna sedan 1967.
– Jag blev också tipsad om att börja här, och nappade på det. Det är väldigt trevligt att lära känna folk som bor här. Jag ser mycket gott arbete som görs i det tysta. Även om jag inte själv är på något vis aktiv inom kyrkan har jag inga problem alls med lite förbön och så. Jag tänker mig att det här är en öppen grupp för fixare.
Ökar tillgängligheten
Detta lagarbete, mellan det lokala samarbetsorganet Smögens öråd och Equmeniaförsamlingen på ön, har visat sig vara ett vinnande koncept där man aktivt arbetar för samhällets bästa. Fixargänget har tagit fram vandringsleder på fyra delar av Smögen: Sandö, Hästen, Kleven och Glommen. Gemensamt för dessa är att de går genom natursköna områden, men att de från början inte var så enkla att ta sig fram i.
Foto: Katarina Schläger
– Mycket av det vi gör handlar om att öka tillgänglighet och framkomlighet för exempelvis äldre. Vi ska fortsätta med förbättringar, märka ut lederna bättre och komplettera med en del trappor, säger Jan Hansson.
Men just nu är det ett årligt underhåll av bänkar som står på schemat. Rejäla, långa träbänkar som snart ska återbördas till sin plats nere vid Smögenbryggan. Vintertid förvaras de inomhus, och idag är det slipning som gäller.
I gruppen finns inga krav på att man ska vara hantverkskunnig. Det är gott om olika typer av arbetsuppgifter, och dessutom är gemenskapen en stor del av det hela. Men varför är det inga kvinnor med?
– Det är nog ingen som vill, säger Leif Stenman, och alla brister ut i skratt.
– Men vet de om att de är välkomna, undrar vi på Sändaren.
– Nej.
Återigen sprider sig skrattet kring bordet, och Sture Angel förklarar:
– Vi har faktiskt pratat om det, att inget hindrar att det är damer med. Vi har också pratat om att det finns människor ute i samhället som kanske är ensamma. Ibland bjuder vi in de vi tror kan vilja vara med, och vi får tillskott då och då.
Här är man överens i gruppen – man får fungera som inkastare lite till mans. Men ibland är det trögt, folk vill inte binda sig. Ibland blir det napp, och Göran Abrahamsson har precis fått en intresseanmälan:
– Jag träffade nyss en som frågade om han får vara med, han ska gå i pension i maj. Och han har inte fyllt 70.
– De som inte ens är 70 – det är de vi kallar ungdomar, säger Leif Stenman.
En speciell kultur
Foto: Katarina Schläger
Jan Hansson är ordförande i Smögens öråd, och ibland får han tips från allmänheten om vad som kan behöva göras. Det tycker gruppen är bra. Innan terminsstart har man en avstämning, men man tar besluten tillsammans. Hela upplägget i arbetsgruppen är ganska spontant.
– Det är liksom informellt alltihop. Inga formaliteter, säger Leif Johansson som har varit med i många år.
Projekten bekostas med hjälp av gåvor från privatpersoner och lokala företag. Att arbetsgruppen fungerar så bra som den gör bygger på en stark kultur av ideellt och frivilligt arbete. Den är rotad här sedan länge. Teorierna är många – beror det på att Smögen är ett litet samhälle, att det är en ö, eller ligger det i generna?
– Den gamla badortsföreningen hade en liknande verksamhet här förr, man satte upp badtrappor och så. Det är kanske det som lever kvar, säger Leif Johansson.
Det nickas och hummas kring kaffebordet.
– Ja, har man hållit på med ideellt arbete, så är det på något sätt självklart. Men man måste bygga upp den här kulturen. Och det är både roligt och viktigt att vi inte bara träffar kyrkfolk, utan lär känna fler människor i samhället, säger Sture Angel.
Dags slutföra arbetet
Lars Sewerinson lyfter upp Tomas Sjödins bok ”Det är mycket man inte måste” och läser en krönika. Därefter börjar det bli tid att återgå till arbetet.
– Ja, vi kanske ska åka tillbaka nu, säger han och skjuter bak stolen.
Det är ett par timmars jobb till, innan arbetsdagen avslutas med gemensam sopplunch då även några fruar ansluter. Jan Hansson flikar in med några extra punkter innan alla sticker iväg:
– Ja, vi har några andra små projekt som skulle vara bra att hinna med idag. Det ligger fullt med gamla rönnbär på backen vid Spruthuset. Där behöver vi städa upp. Och vid Pater Nosters cykelparkering ser det bedrövligt ut. Sedan är det flaggstången vid brofästet också, den behöver vi fälla för kulan har fallit av.
Här är det på sin plats med en kort förklaring för den som inte är hemtam i kvarteren. Spruthuset är helt enkelt öns gamla brandstation som örådet disponerar. Pater Noster är Equmeniaförsamlingens hus vid Smögenbryggan. En central plats i samhället som används till många olika typer av träffar.
På några timmar har ön blivit lite snyggare, med fixad flaggstång och bänkar som snart kan monteras på plats ute i vårsolen till allmänhetens trevnad. Det som krävs är viljan att ta av sin tid och kavla upp ärmarna. På köpet får man en fin sammanhållning och ett helt gäng kompisar. Och kaffe.
Fakta: Nästan 20 års fixande
Start: 2007 med att bygga Hållö kapell
Lagarbete: Equmeniakyrkan på Smögen, Smögens öråd samt den som vill vara med
Gör: Förbättrar, bygger och underhåller vandringsleder, badplatser, byggnader mm
Frekvens: Ses varje onsdag förmiddag
Bonus: Värdefull mötesplats
Tips: Starta en arbetsgrupp där du bor
- Slå dig ihop med några andra eldsjälar
- Samarbeta gärna med andra föreningar
- Efterlys hjälp och sponsring – många vill stötta arbetet om de kan
- Stäm av med kommunen om det kan behövas tillstånd för det ni vill göra
- Glöm inte fikarasten – den förhöjer dagen
- Våga bjuda in fler till gemenskapen – den är livsviktig
