Fria barn blir bättre människor

Genom att skapa trygga platser kan vi ge dagens barn och unga förutsättningar som är svåra för många att få i sin vardag. Det skriver Marcus Lind.

I somras gjorde radioprogrammet P3 Dystopia ett avsnitt om överbeskyddande föräldraskap, vilket även tidningen Dagens podd ”Dagens föräldrar” nyligen uppmärksammat. En av de saker som lyfts är hur utmanande det föräldraskap är idag, inte minst utifrån krav och förväntningar från både samhälle och omgivning. Dystopia-avsnittet lyfte också fram den minskade rörligheten som dagens barn och unga har jämfört med tidigare generationer, och när de väl rör på sig är de samtidigt kraftigt geografiskt begränsade eller övervakade av föräldrar som med hjälp av klockor och telefoner kan se var barnen befinner sig. Allt detta görs i trygghetens namn, men frågan är hur detta i längden påverkar barns uppväxt? 

På andra sidan skalan finns ungas fria tillvaro på internet vilken jag skrev om här i Sändaren i april. En månad därefter var jag med på ett scoutläger och noterade hur de yngre deltagande barnen älskade friheten. Just det lägret ägde rum på en avlägsen gård där det fanns både badplats, en hyfsat nedgången lekpark och både stora plana ytor och skogsklädda dungar. Det var inte en perfekt skyddad plats och barn skulle kunna slå sig eller ramla i vattnet. Mellan aktiviteterna rörde sig barn i åldrar från 8 år och uppåt helt fritt under eget ansvar. Den enda regeln var egentligen att de inte fick bada utan vuxen eller leka vid den branta slänten ned mot sjön.

Det gick under lägret upp för mig att denna fria tillvaro skilde sig markant från hur deras vardag i vanliga fall ser ut. Istället för att kanske få röra sig ett hundratal meter från hemmet kunde de här röra sig som de ville: Utforska omgivning, gå på äventyr och leka fritt, långt ifrån föräldrar men med ledare tillgängliga om barnen skulle efterfråga dem. Inte konstigt att barnen älskade att vara på lägret!

Scouterna, som Equmenia är en del av, använder sig av Raised by adventure som slogan. Det är en pedagogik som även vi använder. Barn- och ungdomsverksamhet inom Equmenia har potential att ge barn och unga en plats som många hem idag har svårt att erbjuda sina barn, eller inte vågar. En plats där äventyr och frihet är självklarheter. Frihet att inte bara utforska världen utan också vem jag själv är och möjlighet att söka och pröva en tro på Jesus.

Men det kräver att inte bara barnens föräldrar ställer upp som ledare. När en församling eller förening säger att ”om inte föräldrarna ställer upp som ledare blir det ingen verksamhet” så riskerar vi att lägga ännu mer krav på redan tyngda föräldrar.

Ett vanligt ordspråk om uppfostran, som trots att det inte kommer från Sverige ofta nämns, är Det krävs en by för att uppfostra ett barn. Detta är idag ofta långtifrån de ideal som samhället premierar. Det är däremot möjligt att praktisera något av detta i en större gemenskap, som till exempel i en församling. Det finns sådant som dagens föräldrar kan lära av tidigare generationer och det finns även mycket som äldre generationer kan lära av dagens föräldrar.

Här finns en gyllene möjlighet för föräldrar att inte se ideellt engagemang som ytterligare något som läggs på utan ett konkret sätt att skapa kvalitetstid för och med sina barn. Genom att tillsammans ta ansvar för barn och unga och ge dem möjlighet att utforska världen, livet och tron på Jesus genom äventyr får vi också vara med om nya äventyr tillsammans.

image_pdfLadda ner som PDF
Marcus Lind
Marcus Lind
Marcus Lind är Generalsekreterare på Equmenia.

Läs mer

”Kyrkan kan visa på en annan berättelse”

Fem dagar i fjällen med vandring, undervisning, koreansk mat och indisk dans. 90 personer från Immanuelskyrkans tre språkgrupper tog tåget från Stockholm till Åre för att leva läger. Målet: att lära känna varandra bättre och bygga ett starkare ”vi” i församlingen.

Johan Arenius: ”En kyrka som växer måste våga leva med oenighet”

Fler människor som kommer till tro, en kyrka som håller fast vid sitt centrum och församlingar som vågar leva med oenighet. För Johan Arenius är framtidens kyrka inte en plats där alla tycker lika – utan där människor hålls samman av Jesus och där svåra samtal förs öppet.

Tilliten i centrum när Vänsterpartiet gästade Vårgårda

När Nooshi Dadgostar lämnade återbud fick Vänsterpartiets gruppledare i riksdagen, Samuel Gonzalez Westling, rycka in. I Vårgårda – orten där han växte upp – återkom han gång på gång till samma tema: behovet av att återupprätta människors tillit till samhället. Samtidigt blev kvällen ovanligt personlig, med berättelser om mobbning, depression, hot och kyrkans betydelse.

Kyrkan behöver återta bibelstudiet

När skolan inte längre ger samma bibelkunskap som tidigare kan kyrkan inte luta sig tillbaka. Tvärtom behöver församlingarna åter göra bibelstudiet till en självklar del av församlingslivet, skriver Lars-Gunnar Sandberg.