Psalmer och orgel eller modern lovsång med gitarrer och trummor? I många församlingar finns olika uppfattningar om hur musiken i gudstjänsten ska låta. Men kanske handlar motsättningarna om något betydligt djupare än tycke och smak.
Det menar André Jakobsson, regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan Nord, som tillsammans med David Davage, studierektor vid Akademi för ledarskap och teologi, är redaktör för den nya boken Skapad för tillbedjan – Om lovsångens sammanhang och teologi.
– Boken föddes ur en längtan att säga någonting mer teologiskt förankrat om lovsång och tillbedjan. Att komma bortom den ytliga debatten om vilken musikstil vi ska sjunga eller hur vi ska spela, säger André Jakobsson.
En av utgångspunkterna är forskningsrapporten Kristen tro på glid? från Institutet för Pentekostala Studier (IPS), som analyserade unga vuxnas tro i svensk frikyrklighet. I rapporten framkom att lovsångsmusiken har en central betydelse för unga kristnas tro.
– Då kände vi att det här behöver vi som kyrkor svara upp mot. Vi behöver säga någonting.
Resultatet blev en antologi där en rad skribenter utforskar lovsången ur olika perspektiv. Här ryms allt från skapelsens och kroppens lovsång till teologi, konflikthantering och samtal med erfarna lovsångsledare.
För André Jakobsson är lovsång något betydligt större än en viss sorts musik.
– Ibland brukar jag säga lite elakt: ”Gillar du inte att andas heller?” till människor som säger att de inte gillar lovsång. Jag ser lovsång som ett gensvar på Guds kärlek. Vi kan naturligtvis tycka olika om vilken musik vi gillar, men lovsång och tillbedjan är centralt i det kristna livet, oavsett musikgenre.
Blott en dag och P3
En av de frågor som boken tar sig an är konflikterna som kan uppstå kring musiken i kyrkan. André Jakobsson tror att de många gånger bottnar i att generationerna inte riktigt förstår vad musiken betyder för varandra.
– När en äldre generation blir frustrerad över en yngre generations musik tänker de att det handlar om tycke och smak. Men för en yngre generation handlar det inte bara om det, utan också om identitet. Man har identifierat sig starkt med musiken och finner en mening i den som går djupare än vilka ackord som spelas.
André beskriver hur människor kan ha starka upplevelser av Gud förknippade med vissa sånger och musikaliska uttryck. Det gäller både den som vuxit upp med traditionella psalmer och den som möter Gud genom modern lovsång. I ett av bokens samtal uttrycker lovsångsledaren Jenny Eurell att människor ibland blir mer förälskade i sättet de mötte Gud, än i Gud själv. André tycker att det fångar något viktigt och tar ett exempel från 1970-talets väckelsemöten.
– Man har mött Gud i olika tider och de där sångerna som sjöngs på 70-talet var ju saliggörande. Och det är klart att då blir det konstigt om det helt plötsligt låter som på P3 när man kommer till gudstjänsten.
För en yngre generation kan den moderna lovsången ha samma djupa betydelse som exempelvis ”Blott en dag” har för en äldre person.
Upprepning som meditation
Samtidigt kritiseras modern lovsång ibland för att vara upprepande och ytlig. Ett uttryck som förekommer är ”Seven-eleven-lovsång”, med innebörden att samma sju ord sjungs elva gånger.
– Jag tror att vi har väldigt olika bruk av musiken mellan generationerna. För unga människor handlar musiken väldigt mycket om sinnesstämning. Det finns något meditativt över det här, att man kommer in i det.
Men egentligen är det inte så olikt hur frikyrkan tidigare har använt musiken, menar André.
– Vi har ju varit experter i frikyrkan på att skapa stämning. Vi har byggt väckelsemötet på att det ska vara en stämning.
Skapade för tillbedjan
Boken vill också vidga förståelsen av vad lovsång och tillbedjan egentligen är. Grundtanken är att människan är skapad för gemenskap med Gud och att tillbedjan kan ta sig många olika uttryck.
– Vi kommer som vi är. Vi kommer med våra liv och vår längtan, med vår kärlek och vår glädje. Men vi kommer också med vår sorg.
David Davage har skrivit ett kapitel om Psaltaren, där lovsången inte enbart består av jubel och tacksamhet, utan också av klagan och protest. André menar att det finns anledning att fundera över vilka känslor som får utrymme i kyrkans sånger.
– Min upplevelse är att vi kanske har haft svårare att hantera Kyrie, alltså ”Herre, förbarma dig”, än Gloria, lovsången, i frikyrkliga sammanhang. Men när klagan inte riktigt får plats upplevs jublet lätt som lite falskklingande och påklistrat.
Ska få generationerna att mötas
Den 15 november släpps boken i samband med en lovsångskväll i Immanuelskyrkan i Stockholm. Det blir musik, bön och samtal med bland andra Bengt Johansson, Ellen Vingren och Victor Bodell. Kvällen kommer också att livesändas på Youtube. Förutom releasekvällen och boken arbetar Equmeniakyrkan med ett samtalsmaterial som ska handla om lovsång.
– Förhoppningen är att vi ska kunna mötas över generationerna i församlingar och prata om det här.
För André Jakobsson är målet att människor ska bli mer generösa mot varandras sätt att uttrycka sin tro. Att förstå att både gamla psalmer och modern lovsång kan bära på något djupt och personligt.
– Jag skulle önska att äldre människor såg att det ungdomarna i dag möter är väldigt mycket av det de själva mötte när de var unga, fast det lät på ett annat sätt.
