– Det blir väldigt tyst i våra kyrkor om vi inte kan lyfta frågor där vi tycker olika. Och det vill vi ju inte, säger Karin Hallin från Studieförbundet Bilda.
På lördag arrangerar Equmeniakyrkan Region Väst och Studieförbundet Bilda Sydväst samtalsdagen Våga samtala om konflikten i det heliga landet i Betlehemskyrkan i Göteborg. Bakgrunden är att arrangörerna från flera håll har fått höra hur svårt det kan vara att prata om Israel och Palestina i församlingarna.
– Många är oroliga att det ska leda till konflikt och polarisering, för det finns så många olika starka åsikter.
Men under morgondagens samling är det inte själva konflikten som står i centrum. I stället handlar dagen om hur människor med olika uppfattningar kan mötas och samtala med varandra.
Djupa diken mellan olika grupper
Karin Hallin har arbetat med frågor som rör Israel och Palestina i snart 30 år. Hon beskriver hur människor med olika perspektiv ofta samlas i sina egna grupper, utan att mötas över åsiktsgränserna.
– Vi har en problematik i våra kyrkor att vi ofta har ganska djupa diken. Att man inte pratar med varandra.
Men det är inte bara de med starka åsikter som påverkas av polariseringen.
– Däremellan finns ju den stora gruppen i våra församlingar som inte känner sig så insatta. Och det blir lätt skrämmande att delta i samtalet när åsikterna är så polariserade.
Hon betonar att man som kristen inte måste ha en bestämd ståndpunkt i konflikten. Däremot finns det ett särskilt intresse för det heliga landet i många församlingar, både genom Bibelns berättelser och genom relationer till människor och kyrkor i området.
– Vi har ju också en väldigt tydlig uppmaning från de lokala kristna på plats till kyrkor utanför att lyssna in, att förstå, att se vad som händer.
Att lyssna i stället för att övertyga
Hur kan då en församling skapa utrymme för samtal utan att det leder till konflikter? Enligt Karin Hallin handlar det både om respekt och om hur samtalen organiseras. Hon har genom åren sett exempel på samtalsformer som fungerar mindre bra.
– Ofta gynnas inte samtalet av att det är en öppen frågestund. För då kommer folk att hålla långa tal i stället för att ställa frågor.
Ett alternativ är att låta deltagarna skriva ner sina frågor som sedan samlas in och lyfts av en moderator. Det kan bidra till att fler kommer till tals och att samtalet inte blir lika polariserat. Men framför allt handlar det om vilken inställning deltagarna har till varandra.
– Här handlar det inte om att vi ska övertyga varandra, utan lyssna in och höra olika synsätt.
Karin Hallin har själv erfarenhet av frågan från Equmeniakyrkan Fiskebäck, där hon är medlem. Efter två års försök att hitta vägar framåt arrangerade församlingen förra året en frukost under namnet Våga samtalet. Tanken var att skapa ett koncept som också skulle kunna användas för andra känsliga ämnen.
– Det kan handla om hbtq, migration eller klimatfrågor. Oavsett ämne är frågan densamma: Hur kan vi hitta ett sätt att prata med varandra även när vi tycker olika?
Vill ge församlingarna redskap
Under morgondagens samling ska Mats Larsson, teologie doktor och tidigare lärare vid Akademi för Ledarskap och Teologi (ALT), föreläsa om frikyrkornas historiska koppling till Israel och hur olika samfund har gjort olika vägval. Det blir också ett panelsamtal med Equmeniakyrkans pastorer Anders Svensson och Per Duregård samt Karin Hallin. Samtalet ska bland annat handla om hur man som pastor balanserar sitt personliga engagemang med uppdraget att leda en församling där människor tycker olika.
Deltagarna får dessutom möjlighet att dela erfarenheter i mindre grupper. Hittills har 41 personer anmält sig och några reser till Göteborg från andra delar av landet. Även representanter från andra Bildaregioner kommer att delta för att se om liknande samtalsdagar kan arrangeras på fler platser.
Karin Hallin hoppas att deltagarna ska få med sig både inspiration och konkreta verktyg till sina egna församlingar. För henne handlar det inte om att alla måste komma fram till samma slutsats, utan om att våga möta den som tycker annorlunda.
– Det är mötet med den som tycker annorlunda som jag växer som människa. Sen kanske jag inte automatiskt kommer ändra mig, men genom att förstå hur någon annan tänker så kan jag också formulera mina egna tankar.
Och hon menar att kyrkans förmåga att samtala också har betydelse långt utanför de egna församlingsväggarna.
– Om vi inte ens kan samtala och lyssna på varandra i våra egna kyrkor, hur ska vi då kunna bidra till fred där nere?
