Våldet minskar i världen. Vår tid är mindre våldsam, mindre grym och mer fridsam än någon föregående tidsperiod i mänsklighetens historia. Det är tesen i höstens ”stora idébok” i USA.
Psykologiprofessorn Steven Pinker vid Harvarduniversitet imponerar med ett väldigt verk som på över 800 sidor visar och bevisar att den historiska utvecklingen går mot allt mindre våld mellan både stater och enskilda.
The better angels of our nature, vår naturs bästa änglar, är bokens titel hämtad från den störste av amerikanska presidenter, Abraham Lincoln. Mot slutet av ett år i världshistorien som trots nordafrikansk vår mest präglats av ekonomisk kris, naturkatastrofer, handlingsoförmöget politiskt ledarskap och sviktande tro på att våra barn ska kunna få en bättre framtid än vi själva, är boken kanske just det vitaminpiller vi behöver i höstmörkret. Men även om framställningen uttrycker utvecklingsoptimism, bygger den inte på önsketänkande utan väldig samhälls-, beteende- och historievetenskaplig dokumentation.

Pinkers utgångspunkt tycks vara att historien börjar i elände och att mänskligheten gradvis skapat en civilisation som lett oss i en mer värdig riktning. Han visar, till sin egen överraskning, att våldet minskat över hela linjen — i familjer och grannskap, mellan stammar och väpnade grupper och mellan nationer. Han går igenom alla möjliga förklaringsfaktorer, ser hur människans psyke förfinats för att möta nya omständigheter och lyfter fram strukturella faktorer som utvecklingen av teknologi och kunskaper men också politik och förvaltning och handel. Nationalstaten med dess monopol på våldsanvändning är enligt Pinker ett avgörande bidrag för att begränsa våldet. Fredliga samhällen är också rikare, friskare, bättre utbildade och bättre politiskt organiserade, är mer jämställda mellan män och kvinnor och handlar mer med andra länder.

Egentligen går det att hävda att Pinker inte säger så mycket nytt utan återupprättar teorier om modernisering och sekularisering. Han betonar kraften i förnuftet och ser upplysningen som en guldålder.
Få debattörer verkar i grunden ifråga-sätta Pinker. Den mest vägande invändningen, som egentligen inte bestrider utan komplicerar resonemanget, gäller national-staten. Genom sitt våldsmonopol har nationalstaten kunnat utöva mer organiserat massivt våld än någon annan. 1900-talets två världskrig och totalitära våldsvälden visar på detta och bryter Pinkers historiska trend. Men tiden sedan 1945 förstärker å andra sidan tesen. I vår samtid har också våldet förlorat sin legitimitet som uttryck för ära, heder och plikt.
Religionen har enligt referaten ingen större eller positiv roll i Pinkers väldiga historieförklaring. Den kristna kyrkan har genom historien både varit förknippad med våld och förtryck och med befrielse.
I adventsbudskapet står befrielsen och brottet mot maktens strukturer i centrum. Frälsaren lämnar de himmelska palatsen och rider in i huvudstaden på en åsna. Glad advent och tack för att våldet minskar i världen.

ANDERS MELLBOURN¶