Sändaren. Vad är det som händer i Equmeniakyrkan? Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan om Sändarens nedläggning under senaste veckorna. Det vet väl inte jag. Men det borde redovisas.
I veckan får företrädare för Equmeniakyrkans kyrkostyrelse, liksom Berling Media (koncernbolaget, ägs av bland andra Equmeniakyrkan, och där Sändaren ingår) lägga ut sin bild.
Efter nyår måste dessa diskussioner hitta nya forum. Medan tid är får vi passa på att ställa de kritiska och spetsiga frågorna helt enkelt.
Sista numret 18 december
Enligt kyrkoledare Karin Wiborn ska Sändaren fortsätta, men utan konkreta planer på hur. Idéer och tankar på vad som kommer saknas med Sändaren ska samlas in. Det är bra, men det sista numret utkommer 18 december. Hemsidan stängs ner kort efter.
Ska det bli en fortsättning måste ny personal i såfall skyndsamt rekryteras och prenumeranter kvickt få erbjudanden för att hänga med till det nya.
Språk sägs kunna skiljas från dialekter på om det har en armé eller ej, kanske gäller liknande för ett samfund. Utan ett organ blir det svårare att särskilja. Sändaren har haft denna sammanhållande funktion för det rätt spretiga samfundet Equmeniakyrkan.
Offentligt kyrktorg
Varje vecka når Sändaren knappt 30 000 läsare i veckan enligt senaste Kantaro/Sifo-mätningen. Jag brukar säga att det är det offentliga kyrktorg där frågor som rör hela samfundet kan bollas.
Här kan man bli arg på kyrkliga beslut, oss när vi lyfter obekväma frågor, eller ge varandra nya perspektiv. Den heta diskussionen vid kyrkoledarvalet är ett bra exempel där alla inte gladdes över vad som skrevs, men där möjlighet att göra sig hörd gavs. Som en oberoende tidning ska funka.
Det är just det oberoende och fria som försvinner, om man inte har en konkret plan vill säga. Vilket alltså inte finns.
Sändaren läggs då ner i sin nuvarande form. Eller avvecklas, som Equmeniakyrkan skriver på sin hemsida. Däremot kommer Sändaren som varumärke med utgivningsbevis lämnas över till Equmeniakyrkan. Och kan såklart återuppstå!
Men vi kan inte slarva med orden.
Mediestödet rycktes undan vilket är situationens grundorsak. Equmeniakyrkans styrelse prioriterade sedan annat än Sändaren.
Stundens allvar
Jag som chefredaktör har varnat för att det kunde bli så, och vid en kampanj i Västsverige under hösten uttryckte Karin Wiborn stundens allvar. Den 23 november förra året lyfte jag hotet första gången. Borde diskussionen i Equmeniakyrkan då inletts? I så fall kanske man hunnit ta det med församlingar och regioner som nu känner sig exkluderade och tagna på sängen. Kanske hade det också hunnit beredas till kyrkokonferensen?
Men det verkar som att det fanns en möjlighet att rädda Sändaren också i nuvarande sits – Mentor medier (Dagens ägare) ville ta över. Det var i en tidig intervju med Karin Wiborn oklart, men såväl Equmeniakyrkans styrelse liksom Berling Medias har sedan bekräftat det för Sändaren. Dagens chefredaktör Felicia Ferreira likaså. Som jag förstår det kunde Sändaren flyttats över i Mentor medier-gruppen som den är, och Equmeniakyrkan hade fortfarande kunnat ha viss insyn i processen.
Hellre lägga ner
Equmeniakyrkans styrelse har alltså via sina ägarrepresentanter meddelat Berling Media sin vilja att hellre lägga ner Sändaren än ta den diskussionen. Det finns säkert goda anledningar till varför, men det vore snyggt att redovisa dem. Nu får ju prenumeranterna ändå söka sig till Dagen, Hemmets Vän, eller Kyrkans Tidning utan att alternativet Sändaren finns.
Equmeniakyrkans medlemmar förstår ekonomi, men de är också fostrade i föreningsdemokratisk anda med stark transparens.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR