Karin Wiborn efter att ha valts till kyrkoledare på Equmeniakyrkans konferens på Svenska Mässan i Göteborg. Foto: Marcus Gustafsson
Svar till Lars Ericson. ”V som i Wiborn” (Sändaren 43/2024)
Tack för din reaktion! Nu ska jag försöka vara så kortfattad som möjligt. Att jag önskar att olika politiska uppfattningar ska rymmas i Equmeniakyrkan är inte detsamma som att där finns plats för alla. Vi drar tydligen gränserna olika, mitt intryck är att du drar gränsen så att (V) hamnar utanför. Jag har en annan åsikt, nog sagt om det.
Aktivt arbete
Aktivt arbete i ett politiskt parti – med det menar jag att man deltar i partiarbetet genom till exempel styrelse eller utskott, eller hur det nu är organiserat, att man är aktiv som fritidspolitiker, verksam i valrörelser genom dörrknackning etcetera. Jag har svårt att tro att om Karins politiska engagemang varit av det slaget det inte skulle ha kommit fram i den process som föregick kyrkoledarvalet.
Den viktiga frågan när det gäller politisk hemvist i detta fall är om det inverkar menligt på det uppdrag Karin har.
Karin har under många år haft ledande uppdrag i svensk frikyrklighet. Jag vet inte om hennes medlemskap i (V) är lika gammalt, men mitt intryck, och säkert många andras, är att hon utfört sina uppdrag på ett förtjänstfullt sätt. När jag reagerade på din fråga om Marx eller Jesus har sista ordet, tolkade jag det som att du ifrågasatte om hon verkligen håller Jesus högst i sitt kyrkoledarskap.
Är det viktigt att veta?
Är det då viktigt att veta vilken politisk övertygelse kyrkoledaren har? Man kan ha en politisk övertygelse utan att vara medlem i ett parti. Medlemmen i ett parti har gjort sin övertygelse ”offentlig”, alla vi andra har vår rösthemlighet, så även en kyrkoledare.
Men ”av frukten känner man trädet”, så låt oss se vad som blir resultatet av kyrkoledarens arbete, därefter kan vi befästa eller revidera våra respektive åsikter.
Gunvor Bergström
Gotland
LÄGG TILL NY KOMMENTAR