Dousas biståndsgir är det sista vi behöver

Har ministern missat de enorma förändringarna inom biståndet senaste decennierna? Som globala effektivitetsagendan, antagen för att förbättra biståndets resultat och effektivitet? ­Eller lokaliseringsagendan, som stärker och flyttar makten till nationella och lokala aktörer som ­arbetar med humanitärt stöd.

Sedan får vi inte glömma andra lärdomar som förbättrat biståndet, att förebyggande bistånd är mer kostnadseffektivt än insatser när katastrofen skett. Eller att det är ineffektivt med ­bundet bistånd, alltså bistånd som binds till köp från ­givarlandet. Bistånd som Dousa förespråkar.  

Så hur är det egentligen reformerna som regeringen presenterar – gynnar de världens fattiga och förtryckta? 
I höstbudgeten var en av de viktigaste satsningarna ett nytt finansieringsinstrument för ”samhällsnyttiga projekt”, som ska kombinera bistånd, exportkrediter och exportkreditgarantier. Exportorgan – som har som mål att främja svenska företags export – kan knappast få bistånd då deras mål inte är att bekämpa fattigdom och förtryck . Tidigare i år varnade till och med OECD:s biståndskommitté DAC Sverige att sådant bistånd ”inte är ­effektivt”. 

Nyligen presenterade Dousa ännu ett ­initiativ, där bistånd kopplas ihop med migration. Tre miljarder ska finansiera återvändarcenter. Är det effektivt? Ens bistånd? Inte enligt OECD-DAC. De uppdaterade nyligen riktlinjer på temat, som anger att huvudsakliga syftet avgör om en aktivitet som motverkar irreguljär migration är bistånd. Om det huvudsakliga syftet är att påverka migration till eller i riktning mot givarlandet, kan aktiviteten inte redovisas som bistånd. Samma sak gäller återvandring från Sverige, eller gränsbevakning i primärt syfte att minska migration. Det kan inte heller redovisas som bistånd.

Min slutsats: låt oss fortsätta att reformera biståndet. Men utgångspunkten måste vara män­niskor som lever i fattigdom och förtryck. Inte svenska exportintressen eller migrationspolitiska mål.