Sändaren. Individers intresse och ansvar är det som ytterst sett bygger demokrati. När Sändaren läggs ned är det allas vårt ansvar att söka nya vägar för både granskning och samtal.
Det demokratiska arvet är starkt inom både Equmenia och Equmeniakyrkan. Genom de samfund och organisationer som bildade dagens går historien över 150 år tillbaka. När vi talar om demokrati rymmer det både fria och regelbundna val samt föreningsstrukturer. Även yttrandefrihet och pressfrihet räknas som grundläggande för demokrati. En minst lika viktig komponent är därför oberoende granskande parter och det är talande att även Sändarens historia sträcker sig 150 år bakåt.
Sändarens roll som oberoende granskare
Så som jag känner Sändaren är det en tidning som skrivit om och lyft positiva saker som händer i vår rörelse. Samtidigt har tidningen inte varit rädd för att granska varken det samfund som tidningen relaterar till eller andra. Sändaren har därför både fyllt ett tomrum i det offentliga samtalet samtidigt som det varit en tillgång för både Equmenia och Equmeniakyrkan där frågor kunnat debatteras och olika röster kunnat komma till tals.
En förlust för både rörelsen och samhället
När Sändaren nu läggs ned blir det en förlust för så väl Equmeniakyrkan som för samhället. Medlemmar i Equmenia och Equmeniakyrkan behöver hitta nya platser för debatt och samtal. Precis som de generationer som en gång startade de tidningar som i slutändan blev till Sändaren behöver vi som individer engagera oss. Både genom att aktivt söka upp nyhetsflöden och genom ett engagemang och skrivande av till exempel debattartiklar.
Försvagning av det kristna medielandskapet
Sändarens nedläggning innebär också en förlust för det kristna medielandskapet. Dels för att övriga kristna tidningar också får minskade anslag och kommande ekonomiska utmaningar. Dels för att ingen annan tidning har kunnat tala både till och för den egna rörelsen. När andra tidningar kommenterar det som händer i Equmeniakyrkan görs det utifrån. När Sändaren kommenterar görs det från en plattform som känner och förstår sammanhanget. Det här gör det svårare för oss som blir granskade att vifta bort det. Tvärtom blir det mer angeläget att pröva och bemöta.
Framtiden för Equmeniakyrkans gemensamma samtal
Så vart är vi på väg? Jag har inget självklart svar på den frågan men jag inser att ansvaret ligger på oss alla. Vi behöver som gemensam rörelse, Equmenia och Equmeniakyrkan, tillsammans pröva och söka vägar framåt. Det ligger i både vårt dna och egenintresse att hitta ytor där vi möts. För egen del kommer jag noga följa om det är någon av övriga tidningar som kommer kliva fram och visa både genuint intresse av och förståelse för Equmenia och Equmeniakyrkan. Eller så är det dags för oss att hitta nya plattformar på sociala medier eller andra forum där vi kan mötas?
Här finns utmaningen att olika plattformar tilltalar olika generationer och därmed kan ha svårt att främja möten över gränser. Då ska vi samtidigt påminna oss om att det är en utmaning som även Sändaren har. Trots ökat antal prenumeranter är medelåldern på läsarna hög och det har varit svårt att nå yngre läsare.
När nu nedläggningen är ett faktum är det därför ett ypperligt tillfälle att vända krisen till en möjlighet. Det vore i så fall inte första gången i historien som något gott kommit ur något som i stunden upplevts som något ont.
Marcus Lind
generalsekreterare Equmenia
LÄGG TILL NY KOMMENTAR