Låt oss hitta en ny vision för analys och diskussion

Borelius skriver:  ”Jag har blivit alltmer övertygad om att positionen mot, även om det är otäcka saker vi är mot, låser, skapar rädsla och offerkänsla.”
När vi i stället är för så frigörs kreativitet och energi. Vi löser problem”. 
Och lite senare i krönikan: ”Människans mot är instinktivt, rotar i våra limbiska gamla system. Där tänker vi snabbt snarare än långsamt. Det är inte en utvecklad organisatorisk princip för ett samhälle och ­driver inte förändring. Att vara för ­kräver mer av oss. En samlande ­vision, och förmågan att använda ­prefrontala cortex (centrum för hjärnans avancerade funktioner) för att planera handling framåt.” 
Hon ger exempel i att vända den omedelbara tanken; för ­natur i balans snarare än mot ­klimathot, för Israeler och palestiniers rätt till fred i stället för mot kriget i Gaza, och så vidare. 

Ett aktivt val

Borelius beskriver en sinnesändring eller omvändelse genom att byta ut ett instinktivt mot till ett för. Det innebär ett aktivt val eftersom vår första tanke ofta är mot. Inte minst när vi ställs inför nya förutsättningar är det en utmaning då den spontana ryggmärgsreflexen ofta är ovilja, men om en prövar att ställa om och söker ett för som i för-ändring händer något. 
Väl framme i Mumbai väntade besök hos Nagpada Neigbourhood house och möts av en stor skara kvinnor i olika åldrar liksom barn och några män. Det är en mötesplats, ett bibliotek, fritidsverksamhet för barn och äldre, tandläkarmottagning och hälsocenter som drivs av några anställda och många volontärer. 
Jag drabbas och inspireras av det enkla i att använda en tillgänglig lokal till ett socialt center och grannskapets mötesplats, oavsett religion, i kyrkans regi. I stället för att vara mot fattig­dom och ensamhet skapas för ­människovärde och gemenskap.  

Samhällskontraktet skrivs om

Hemma i Sverige är det indragna presstödet antagligen en i raden av pågående förändringar när samhällskontraktet skrivs om. Det är hög tid att vi ser om vårt hus, inte för att bevara utan för att tänka nytt, möblera om, nagelfara hur vi hanterar resurser och tillgångar för att svara mot samhällets och världens behov. Vara kyrka på bästa sätt, kanske genom att hitta församlingens sätt att vara grannskapets hus för människovärde och gemenskap.  
Jag förstår att debatten pågår om Sändaren utan att riktigt kunna hänga med i dess just nu. Den instinktiva reaktionen på ett liv utan Sändaren som vi känner den, är mot. Så också för mig. Men om vi omvänder oss och byter synsätt till för som ­söker ett innehåll, då är en gissning att många är för ett rum eller en plattform för samtal, debatt, insikter, samhällsanalyser, tankar som bryts, familjesidor, ja, det som skapar gemenskap och som knyter samman församlingar i en kyrka. Och allra helst med ­visionen om hela livets kyrka där ­mötet med Jesus Kristus förvandlar dig, mig och världen som en grundsten. 
Jag vet inte vad som är möjligt och hur den framtida produkten ser ut, jag vet inte vad vi klarar och har råd med, men låt oss pröva att hitta en samlande vision, en vilja. Låt oss hitta ett för när det är så mycket mot för trossamfund och civilsamhälle.  

Karin Wiborn
kyrkoledare Equmeniakyrkan