Snart väntar årsmöte för många församlingar inom Gemensam framtid (medan andra just lagt det bakom sig). Hur spänn-ande låter det med ett årsmöte i en tid då demokrati blivit en självklarhet? Församlingarna försöker locka med barnaktiviteter och intressanta föredrag, men var har de mer djuplodande diskussionerna tagit vägen? Ett årsmöte blir väl intressant först när det uppstår spänningar och åsiktsskillnader, då det visar sig att medlemmarna tycker och tänker olika? Konsensus är ett vackert ord, men i praktiken innebär det alltid att några väljer att tiga eller blir osynliggjorda.

Ordet mångkulturell används mycket i dagens samhälle, men begreppet har också kritiserats eftersom man menar att det mångkulturella samhället riskerar skapa isolerade öar med olika kulturer som egentligen aldrig kommunicerar med varandra. För att motverka detta har man i stället lanserat uttrycket interkulturellt     för att uppmuntra särskiljande kulturer och värdegrunder att mötas.

GF-processen går nu vidare genom att nya distrikt bildas samtidigt som flera sammanslagningar mellan lokala miss-ions-, baptist- och metodistförsamlingar planeras och genomförs. Är risken att det mångkulturella bara bejakas i teorin? Hur kan tre olika frikyrkliga kulturer mötas och befrukta varandra? Om inte denna fråga tas på allvar väntar ännu fler lång-tråkiga årsmöten. 

Den indiske professorn Homi K. Bhabha har blivit känd för begreppet Det tredje rummet (Third space) som han menar kan uppstå när två olika kulturer har dialog med varandra. Kanske kan målsättningen för GF-processen vara att skapa Det fjärde rummet? Ett nytt samfund med sin öppenhet för olika teologiska ståndpunkter är ingen 2.0-version av gamla Missionsförbundet.

I stället är det tre olika samfund som tillsammans möts och kan skapa ett fjärde rum. Något som är helt nytt och ändå har tydliga identiteter i historien och den världsvida kyrkan.

Nästa vecka väntar vinterkonferens för omkring 375 medarbetare i det nya samfundet. Det är glädjande och av stort symboliskt värde, och förhoppningsvis kan olika teologiska ståndpunkter mötas och tydliggöras. Samtidigt går det att reflektera över valet av huvudtalare.

Är det främst representanter från Miss-ionsförbundets gamla systerkyrka Covenant Church i USA eller reformerta Church of Scotland som lämpar sig att stödja GF-processen? Var finns till de baptistiska och metodistiska influenserna och förebilderna?

Att lyfta frågor av detta slag innebär inte att ställa sig utanför en mödosam process att skapa en samfundsidentitet. Vi är fyra nya ledarskribenter som utifrån våra kunskapsområden vill uttrycka tilltro men också göra motstånd och vidga perspektiven. Vår förhoppning är att Sändarens ledarsida kan bli en fjärde röst i en levande interkulturell kyrka i Sverige 2013.  Gott nytt år!