Med tre svenska journalister fängslade på Afrikas horn var det ett särskilt allvar över pressfrihetens dag när den firades i förra veckan. Lägg härtill ett växande engagemang mot ofrihet och censur i vårt regionala grannland Vitryssland, en ny medvetenhet i populärkulturen om det allvarliga läget i årets melodifestivalland Azerbajdzjan och demokratiska inskränkningar också i ett EU-land som Ungern. 

De pressfrihetsproblem som finns i Sverige är i jämförelse begränsade. Här har vi i stället på nytt en växande kritisk diskussion om kvalitet i journalistik och hos journalister.  

Det finns en stark övervikt i röda och gröna sympatier i den svenska journalistkåren, rapporterar än en gång medieforskarna i Göteborg. Nästan hälften av landets högskoleutbildningar i journalistik får anmärkningar i en utvärdering av högskoleverket. Enligt Kairos futures trovärdighetsundersökning åt Gemensam framtid är det främst genom mediernas rapportering som svenska folket har en negativ bild av kristen tro och kyrka. Sveriges televisions aktuella dokumentärserie om polisens arbete i Malmö kritiseras för att både vara okritisk, partisk och ha en dramaturgisk form som vetter åt underhållning.

I en del av kritiken finns en lätt konspiratorisk underton.  Det kan naturligtvis inte uteslutas att enskilda journalister ibland utnyttjar sin yrkesroll för att driva en egen agenda, ideologiskt eller i en sakfråga. Men det är mer komplicerat än så.

Att många journalister känner sig mer hemma till vänster förklaras enklast av de personliga drivkrafterna till olika yrken. Den som vill kritiskt granska makten,  avslöja missförhållanden, misstror auktoriteter och inte vill göra karriär i affärsvärlden blir hellre journalist än företagare. Motsatt finns samtidigt en viss anpasslighet till det man bevakar hos journalister. Under ett långt socialdemokratiskt maktinnehav kunde politiska journalister lätt identifiera sig åt vänster. Det håller nu på att förändras i borgerlig riktning enligt medieforskarna. Och i den växande kåren av ekonomijournalister härskar inte vänstersympatier.

En stor del av problemet med journalistiken ligger i att medielogik och nyhetsförmedlingens egen dramaturgi tar över samhällskunskapen. Både nyhetsrapportering och granskning blir med mediernas tekniska utveckling allt snabbare, kortare, konfliktpräglad och mer personinriktad på både hjältar och skurkar. Nyheter innebär ett fokus på det avvikande, på det som liknar ett spel där det går att utpeka vinnare och förlorare. 

Det är lätt att tro att detta sammanfaller med vad folk vill ha. Men det är inte säkert. Och när it-utvecklingen gör det möjligt för var och en att göra sitt eget nyhetsurval och sin nyhetsvärdering blir journalistiken sårbar i sin kärna.

Verkligheten är inte bara spel, maktkamper och underhållning. Journalistiken måste för att vara angelägen våga gå djupare i granskning och vara både kunnigare och nyansrikare i berättelse och analys om vad som egentligen sker i en både sammansatt och splittrad verklighet. ¶