I dag 16 november är sista dagen att lämna förslag på kyrkoledare för Gemensam framtid. Om ett par veckor väntas sty­relsen bland dussintalet namn ha valt ut fyra-fem personer till en utfrågning 9 december. På nyåret ska styrelsens förslag sedan komma. Det torde omfatta en ledare och två biträdande som ska dela på ledarskapet. I maj ska kyrkokonferensen fatta det avgörande beslutet.
Styrelsen har förtjänstfullt öppnat nomineringsprocessen, men alla osorterade namn ger just nu inget seriöst intryck. Processen kommer att bli fortsatt besvärligt. Oenigheten om vad Gemensam framtid ska vara och vilken typ av ledare kyrkan behöver är betydande.
Att styrelsen närmast tar fram en mindre grupp kandidater är nödvändigt. Men tiden blir kort för församlingar och medlemmar att begrunda kandidaterna och ge synpunkter. Och sedan blir det en lång väntan innan kyrkokonferensen kan fatta det slutliga beslutet.

En besvärlig oklarhet är vad som menas med delat ledarskap. Det har blivit mer för­virrande än klargörande när flera nominerade säger sig kandidera som biträdande kyrkoledare för särskilda uppgifter. Men vem som vill samarbeta med vem och hur vet vi inget om. Om styrelsen med delat ledarskap mest menar ett samlat val av en ledare och två biträdande, måste det också vara möjligt att lägga ett förslag som inbegriper personer som inte nu är föreslagna men som skulle passa i ett arbetslag.
Oavsett vilken form det delade ledar­skapet får är det viktigt att det inte blir ett sätt att försöka släta över motsätt­ningar genom att kompromissa samman personer som ska företräda olika profiler men som i praktiken är så olika att de inte kan arbeta samman. För att kunna inspirera och driva verksamhet måste ledarna vara sinsemellan någorlunda lika i synsätt.

Gemensam framtid vill skapa något nytt på de tre bildarsamfundens grund. Till den hör att se också den nya kyrko­skapelsen som ett tillfälligt provisorium under Kristi kyrkas väg mot större enhet. Här finns värnandet om den enskilda församlingen och dess självständighet och om den enskilde med­lemmens rätt att själv finna och formulera sin tro under stor tolkningsfrihet. Arbets- och besluts­former ska vara demo­kratiska. Till trons uttryck räknas naturligt ett stort sam­hällsengagemang också internationellt. I allt detta ligger öppenhet och respekt för olikhet och mångfald.
De som ska leda en sådan kyrka måste kunna och vilja företräda en brokig rörelse med en mångfald av viljor och trosuttryck. De måste vara både beredda till uppbrott och förankrade i GF-traditionen. Församlingar och medlemmar måste känna sig hemma med sin ledare och känna tack-samhet, glädje och lite stolthet över henne eller honom, också när de inte alltid håller med om allt ledningen gör.
Sådana trovärdiga ledare ser människor och ger dem plats och möjlighet att växa i ansvarsuppgifter. De värnar om enskildas olika tolkningar av tro och är samtidigt tydliga i var de själva står och hur de vill göra Gemensam framtid till en angelägen kyrka i den samtid den är satt tjäna.

ANDERS MELLBOURN¶