Gemensam framtid börjar synas som kyrka. Och den gör det i rätt uppgifter. Vad kyrkan gör är viktigare för identiteten än kyrkonamnet.
”En kyrka för hela livet. Gemensam framtid” var banderollen som visades fram bland protestplakaten när den planerade utvisningen av två kristna iranska kvinnor förhindrades i förra veckan. ”Rätt till tro” blir temat för Gemensam framtids första stora internationella insamling. En bok om försoning skriven av två teologer och pastorer i Gemensam framtid (se mittuppslaget i denna tidning) sticker ut i höstens teologiska bokutgivning. Gemensam framtid börjar synas som kyrka. Det är angeläget.
Att en ny identitet tar tid att finna för både kyrka och medlemmar framkom tydligt i ett reportage i förra veckans Sändare (nr 38/2012). Om namnfrågan förblir olöst till 2014, blir det ett alltmer besvärande problem.
Avsaknaden av namn skapar oro inåt och oklarhet utåt. Den som vill få fram att vi av gamla etablerade men slitna stukturer nu skapat något nytt, angeläget och vitalt ger lätt upp när det mest krävs omständliga utvikningar för att förklara sammanhanget och inte självklart går att säga vad kyrkan kallas. Slitet med att finna det förlösande Namnet får oss mest att försöka definiera det som särskiljer oss gentemot andra i stället för att ge oss inspiration till nya samhörigheter och samarbeten.
Trösten i identitetssökandet är då att en kyrka i grunden bestäms av vad den gör. När Gemensam framtid börjar göra något kan kyrkan också synas och leva. Det grundläggande är naturligtvis hur alla enskilda församlingar möter sitt uppdrag oavsett den nya samfundsbildningen. Men församlingarna har också ett sammanhang som kyrka. Och då är de platser där kyrk-an syns så avgörande.
Det viktiga med protestaktionen i Göteborg är naturligtvis att utvisningarna stopp-
ades, inte att en särskild kyrka skulle kunna ta åt sig äran för den. Men kanske bidrog det till framgången att ledningarna för en enskild församling och Gemensam framtid arbetade tillsammans och att kyrkoledningen i just detta för första gången blev synlig för omvärlden. Här har Gemensam framtid förpliktigat sig att vara en gemenskapsplats i tro och förtroende som vill skapa samhörighet mellan människor i ett alltmer segregerat samhälle.
Logiskt blir då också att ”Rätt till tro” är temat för Gemensam framtids första egna internationella insamlingskampanj. Paroll-en är både en trosbekännelse och en markering av det starka religionsfrihetsarv som kyrkan bär. Och kampanjens fokus på Asien visar att Gemensam framtid har en samhörighet i några av dagens mest konfliktfyllda områden.
Samtidigt är det naturligtvis ytterligare en viktig signal när en biträdande kyrkoledare och en THS-lärare vågar sticka ut teologiskt och både fördjupa och problem- atisera ett av den kristna trons centralaste begrepp, försoningen. Det är en kyrka med självförtroende som vågar ta initiativet i det teologiska samtalet, visar att man vill vara en gemenskapsplats för förutsättningslösa frågor och skilda tolkningar och pekar på att det är så här vi är kallade att vara kyrka.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR