Beskedet om Sändarens nedläggning kom för många som en chock när nummer 46 damp ner i brevlådan för en vecka sedan.
Den 6 november drabbades vi – Sändarens mångåriga prenumeranter – av beskedet att tidningen skall läggas ner vid årsskiftet.
Beskedet kom brutalt och har på många håll i Equmeniakyrkan spritt chockvågor.
I och med det sjunkande presstödet kommer självklart Sändarens ekonomi att bli än besvärligare och det måste man förstå, men nedläggning inom två månader måste kraftigt ifrågasättas.
I den intervju som Sändaren gjort med Karin Wiborn menar hon att Sändaren inte skall läggas ner. Den ska förändras. Till vad får man ingen information om, då hon meddelar: ” … det finns inga konkreta framtidsplaner” Hon säger också att hon levt med frågan länge och tycker inte beslutet kommer plötsligt.
Varför fick vi inget veta i samband med Kyrkokonferensen? Där lade vi ner tid på att diskutera en ny distriktsorganisation för att förbättra samarbete och sammanhållning i Equmneniakyrkan. Så drabbas vi nu av besked om Sändarens nedläggning.
Har inte fått vara med
Ska samarbete inom Equmeniakyrkan fungera bättre kan man inte hantera frågor av denna dignitet på det sätt som nu gjorts. Omorganisationer löser inte samarbetsproblem. Ska samverkansklimatet vara gott måste arbetssättet vara transparent och tillitsfullt. Regioner och församlingar har inte fått vara med för att hitta en lösning.
Jag menar inte att Sändarens framtid blivit en annan, men vi hade åtminstone fått engagera oss och medverkat i utvecklingen av den efterföljare som måste komma. Nu är det bara ett tomrum.
Equmeniakyrkans bildarsamfund har haft samfundstidningar i olika skepnader sedan 1800-talet. Våra föregångare klarade detta utan statsstöd. Vi gör det uppenbarligen inte trots ny teknik och vi måste ha ett gemensamt forum för kommunikation och debatt.
Ifrågasätter process och beslut
Joel Halldorf har på Facebook flera inlägg om nedläggningsfrågan där han kraftigt ifrågasätter process och beslut.
Jag citerar Joel: ”För frikyrkorna och medier har tidningar haft en avgörande roll för identitet, sammanhållning debatt. Nu sveper dessutom en högerpopulistisk våg över systerkyrkorna i USA, ofta framdrivet av olika mediaföretag. Att Verbum och Equmeniakyrkan då väljer att lägga ner Sändaren (en tidning som dessutom vuxit de senaste åren) är oaktsamt och på gränsen till oansvarigt”.
Verbum, kyrkostyrelse och ledning. Gör om och gör rätt! Ta tillbaka beslutet om nedläggning och bered er på att skjuta till de medel som behövs för att Sändaren skall leva i nuvarande form ytterligare ett halvår. Starta ett projekt – Sändarens fortsättning – genom att inbjuda församlingar och regioner till öppna samtal om det behov av debatt, information och betraktelser som finns. Utarbeta möjliga lösningar (Verbum lär ha studerat frågan). Engagera extern kompetens. Presentera innan halvårsskiftet en framtida hållbar lösning för Sändarens fortsättning i bästa fall i nuvarande form.
Lars Bolminger
Alingsås
LÄGG TILL NY KOMMENTAR