Encyklikans ton är typiskt Franciskus: den entusiastiska (man frestas att skriva ”frikyrkliga”) betoningen av glädjen i Kristus. Som väntat innehåller encyklikan också en kritik av kapitalismen: ”Kan vi fortsätta att stå vid sidan när mat kastas, samtidigt som människor svälter?”

Kommentatorer har sett i detta befrielseteologi à la sjuttiotalet. Därför kan det vara värt att påminna om att en liknande kritisk ton ljudit från Vatikanen under hela 1900-talet - inte minst från påven Benedikt.