Blockpolitik skapar stabilitet, vilket ekonomer och investerare verkar uppskatta. Men blockpolitik skapar också lätt fokus på de stora partierna, medan småpartierna osynliggörs. Det senaste EU-valet visar dock på något annat. Moderaterna gjorde ett katastrofval och Socialdemokraterna fick knappast den framgång man hade räknat med. I stället slog Feministiskt initiativ igenom med dunder och brak, Miljöpartiet gjorde ett rekordval och Sverigedemokraterna fick nästan var tionde röst. Men även Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet växte. Av detta kan man, som Anders Mellbourn i sin krönika i Sändaren 22/2014, dra slutsatsen att blockpolitiken blir allt mindre uppskattad i svensk politik.

I november förra året gjorde Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven ett utspel där han menade att blockpolitiken ”fördummar”. Det ska ses som ett försvar mot kritiken att inte presentera en färdig regeringskoalition med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Löfven använde i stället begreppet samarbete och öppnade även dörren för Folkpartiet och Centerpartiet.

Folkpartiets ledare Jan Björklund kallade Löfvens utspel för ”pinsamt”, men hur stort förtroende har Björklund bland de egna leden efter sitt PR-misslyckande med svensk skolpolitik? Nöjer sig folkpartister, liksom centerpartister och kristdemokrater att hålla sig inom alliansens ramar, när en mer självständig politisk hållning så tydligt belönats av väljarna i EU-valet? Att Moderaterna inte verkar förstå problematiken blir tydlig i en osignerad ledare i moderata Borås Tidning (27/5) där partisekreteraren Kent Persson kritiseras för sin bristande självkritik och ”hejarklacksretorik” efter EU-valet. 

Frågan är vad som händer i höst om Alliansen inte får förtroende för en tredje mandatperiod, samtidigt som Socialdemokraterna saknar tillräckligt  väljarstöd att bilda en regering. Vilken typ av regeringsalternativ blir aktuellt om inflytandet från Sverigedemokraterna ska minimeras? Vad händer om Vänsterpartiet och eventuellt Feministiskt initiativ ställer alltför orealistiska krav på Socialdemokraterna och därför utesluts? Kan det uppstå en koalition mellan socialdemokrater, miljöpartister och centerpartister när Annie Lööfs retorik från valrörelsen fallit i glömska? Även Folkpartiet kan bli ett samarbetsalternativ utanför alliansen om Jan Björklund tvingas avgå vid en eventuell valförlust.

Om riksdagspartierna vill hämta inspiration till blocköverskridande koalitioner kan man söka sig till svensk kommunalpolitik. Mer än 40 av Sveriges 290 kommuner har samarbeten utanför de traditionella blocken. Variationerna är många och ideologiska skillnader får då stå tillbaka.

Regeringspartierna har den föregående veckan försökt skaka liv i alliansen genom en ”valkick-off”, men frågan är hur länge den stylade entusiasmen håller i sig. Senaste opinionsundersökningen visar på nästan 14 procents underläge mot det rödgröna samarbetet.

Vi har en spännande valrörelse framför oss. Liksom en osäker inrikespolitisk höst.¶