Försäljningen av ekologisk mat i Sverige har rakat i höjden – med 13 procent under förra året. Försäljningen av Fairtrade-märkta varor ökade med mer än det dubbla under samma tid.
Framgångarna tillskrivs huvudsakligen efterfrågan från oss konsumenter, och visar vilken påverkanskraft vi verkligen har.
Strunt samma att anledningen till våra val kan tyckas grumliga; som att det i dag är det hög status att vara miljömedveten. Det är ingen tillfällighet att utbudet för trendkänsliga konsumenter i innerstan består av idel miljömärkta varor sida vid sida med svindyra färdigrätter.
Det är så det fungerar och konsumentmakt är inte att leka med.
Fairtrade-varornas 29-procentiga ökning förra året är dock inte så imponerande i absoluta tal. Fortfarande handlar det bara om 208 kronor per person.
Det kan bero på att Fairtrade ännu inte finns i så stor utsträckning i dagligvaruhandeln, även om där för övrigt finns ett stort ekologiskt utbud.
Att affärerna inte alltid ids ta in en såpass marginell produktgrupp som Fairtrade är förståeligt. Och att konsumenterna inte alltid orkar välja är än mer förståeligt. Här handlar det inte om att rycka åt sig närmaste banan i middagsbrådskan. Här krävs eftertanke.
Och det är inte lätt. Utbudet på marknaden av olika slags märkningar är enormt och kan lätt blandas ihop, vilket är en av anledningarna till att Fairtrade numera lagt av sitt gamla svenska namn Rättvisemärkt.
Den allmänna röran gör också att allt fler börjar ifrågasätta olika märkningar.
Så: Vilken är bäst? Vilken är mest hälsosam? Minst besprutad? Vilken ger odlarna rättvist betalt och jorden en juste behandling? Och, inte att förglömma: Vad smakar bäst och vad är billigast i förhållande till vad jag får för pengarna?
Om nu Fairtradeprodukter går att få tag på; är de då alltid det bästa köpet?
Ja, förmodligen. Det finns inte så många andra produkter som strävar efter att bekämpa fattigdom. Även om också Fairtrade har kritiserats.
Flera kritiska rapporter har publicerats sedan dess, Fairtraderörelsen anklagas för planekonomi, för att upplösa lagen om utbud och efterfrågan och för att stimulera en överproduktion av vissa produkter.
Kritiken bygger mest på missuppfattningar, menar Fairtrade själva, som säger att hela idén tvärtom utgår från marknaden och dess villkor. Den bonde i tredje världen som vill börja odla ekologiskt har i själva verket oftast börjat med Fairtrade för att få råd att ställa om till ekologisk odling.
Att gå närmare in på kritik och försvar här skulle leda för långt. Här kan vi bara konstatera att något bättre system knappast finns i dag. Och att i den uppsjö av märkningar som finns är Fairtrade tryggt att hålla i handen. Bland annat därför att det är enskilda produkter man går i god för, inte hela företag.
Någon ekologisk garanti finns dock inte alltid hos Fairtrade. Då behöver produkten också vara Kravmärkt. Både hängslen och livrem, alltså. För att kanske, kanske kunna göra jorden en aning bättre.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR