I Jerusalem möts oundvikligen det religiösa och det världsliga och skaver mot varandra. Om Gud är Gud, vad innebär det för hur vi människor organiserar oss?
I förra helgens folkomröstning i Egypten röstade en majoritet ja till en förändrad författning. Men kommer demokratirörelsen, som så överraskande välte president Mubarak över ända, att kidnappas av det Muslimska brödraskapet, den till synes mest välorganiserade rörelsen i dagens Egypten? Och hur ser i så fall deras program och agenda ut?
Påtvingas det egyptiska folket en doktrinär muslimsk lagstiftning, eller kan Brödraskapet acceptera en sekulär stat med konkurrerande program och aktörer? Kommer lagstiftningen att byggas på religiösa urkunder eller hålls stat och religion åtskilda, för att garantera samma mänskliga fri- och rättigheter åt var och en oavsett religiös hemvist?
Frågorna vibrerar i diskussioner och analyser inom regeringskanslier såväl som på tidningssidor och i blogginlägg, i partihögkvarter men också i religiösa högborgar och enkla gudstjänstlokaler.
Just nu gäller det Egypten och Nordafrika, men frågan är sannerligen inte ny. Möjligen hör den till en av mänsklighetens äldsta. Om Gud är Gud, vad innebär det för hur människor organiserar sig, hur du och jag ser på varandra, på dem som tror som vi, och de som envisas med att tro annorlunda? Frågan har diskuterats, ja ofta ältats, i den minsta lilla frikyrkoförsamling. Men är lika giltig i de gamla kyrkorna, i de olika muslimska riktningarna och i den urgamla judiska traditionen. Allsmäktig Gud och mänsklig makt — vad är gåtans lösning?
Att som svensk få reflektera kring allt detta på plats i Jerusalems gamla stad, i en ljus vacker lokal precis invid Jaffaporten, är sannerligen något alldeles speciellt. Framför allt eftersom Jerusalem i alla tider varit en stad där människor har brottats med frågor kring gudomlig och mänsklig makt. Men också därför att det just här finns något så unikt, ja faktiskt rent besynnerligt, som ett rum, en sal, tillhörande det som vi lite slarvigt skulle kunna kalla folkrörelsernas, frikyrkornas och folkbildningens Sverige.
Det är i år 20 år sedan dåvarande Frikyrkliga Studieförbundet öppnade Swedish Christian Study Centre i Jerusalem. Efter ett 30-tal år med studieresor till Mellanöstern och inte minst till det Heliga landet öppnade sig möjligheten att här skaffa sig något eget. Nej, ”skaffa” är fel beskrivning. FS erbjöds att hyra en lokal av det armeniska patriarkatet med vilka man under flera år knutit förtroenden och vänskapsband. Och en sådan nåd och ynnest, att kunna inbjuda till egna samtals- och studierum i några av det Heliga landets mest centrala kvarter, var något som en kristen studieorganisation omöjligen kunde avvisa. (Men beslutet var på intet sätt okontroversiellt.)
I närvaro och överinseende av svenska pastorer och lokala prelater invigdes SCSC i september 1991. Den första helgen i april uppmärksammas händelsen med en jubileumskonferens på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping under temat ”Reseberättelser från det heliga landet. Och från Kairo mars 2011”.
Oräkneliga är de reseberättelser som formulerats av cirka 10 000 deltagare i Bildas (2001 bytte FS namn till Studieförbundet Bilda) studieresor under de 20 år som passerat, många formulerade i skrift, andra förmedlade till vänner, församlingar och föreningar i planerade program eller spontana berättelser. Här står nutidens Jerusalemresenärer i en lång och fascinerande tradition av berättare, alltifrån korsfarare, kyrkofäder, författare, upptäcktsresande till historiska och sentida pilgrimer.
Reseberättelsen från det Heliga landet är nästan alltid subjektiv, där både Jerusalem och berättaren är en förutsättning och utgångspunkt. Inför Jerusalemresan finns som regel en ”förutfattad bild”— en bild före. Det kan vara en from söndagsskolebild, men också en idealiserad politisk bild, kanske av Israel, det demokratiska exemplet, eller palestinierna, ockuperade men inte brutna. Ofta är bilden mörk och dystopisk. Oavsett vilket är och måste perspektivet nästan alltid vara specifikt. Till bildningsorganisations uppdrag hör att inbjuda deltagaren att utmana ”sin egen” bild. Att i stället för att enbart söka bekräftelse på det man redan trodde sig veta, i stället våga vidga cirkeln, gräva djupare, lyfta blicken.
Har Bilda lyckats i sin ansträngning? Bara de många tusentals cirkeldeltagarna/resenärerna kan rätt bedöma detta, men alla som så önskar är naturligtvis välkomna att ge sin synpunkt.
Vid resan till Israel och de palestinska områdena finns oändliga perspektiv att välja mellan. Ingen kan famna alla, men för Bildas del har förutsättningarna radikalt förbättrats under de gångna 20 åren. Dels eftersom de många åren har skapat ett brett kontaktnät och många erfarenheter. Men också därför att Bilda i dag är ett så mycket bredare studieförbund än då, där inte bara ett antal frikyrkliga samfund är medlemmar, utan också de ortodoxa kyrkorna och den katolska kyrkan samt en rad ekumeniska organisationer.
Det finns så mycket spännande och angeläget att ta del av och dyka ner i, inte minst kring frågor som rör människors tro och sätt att organisera sig. De palestinska kristnas försök att formulera sig om sin utsatta situation, formulerat i dokumentet Kairos Palestina. Den interna judiska debatten i Sverige, som i tidskriften Judisk krönika, om hur den israeliska demokratin kan skyddas från attacker från ultraortodoxa judar. Dagliga rapporter i media från muslimska länder där unga män och kvinnor väver såväl politiska som religiösa drömmar.
Religion och politik, historia och nutid, majoritet och minoritet, säkerhet och respekt för mänskliga rättigheter — Jerusalem är en unik utkikspunkt för sådana reflektioner och studier, oavsett om man sitter här i en ljus Bilda-lokal innanför Jaffaporten, eller mer symboliskt tänker sig Jerusalem-perspektivet i studiegruppen hemmavid.
Magnus Stenberg
Påtvingas det egyptiska folket en doktrinär muslimsk lagstiftning, eller kan Brödraskapet acceptera en sekulär stat med konkurrerande program och aktörer? Kommer lagstiftningen att byggas på religiösa urkunder eller hålls stat och religion åtskilda, för att garantera samma mänskliga fri- och rättigheter åt var och en oavsett religiös hemvist?
Frågorna vibrerar i diskussioner och analyser inom regeringskanslier såväl som på tidningssidor och i blogginlägg, i partihögkvarter men också i religiösa högborgar och enkla gudstjänstlokaler.
Just nu gäller det Egypten och Nordafrika, men frågan är sannerligen inte ny. Möjligen hör den till en av mänsklighetens äldsta. Om Gud är Gud, vad innebär det för hur människor organiserar sig, hur du och jag ser på varandra, på dem som tror som vi, och de som envisas med att tro annorlunda? Frågan har diskuterats, ja ofta ältats, i den minsta lilla frikyrkoförsamling. Men är lika giltig i de gamla kyrkorna, i de olika muslimska riktningarna och i den urgamla judiska traditionen. Allsmäktig Gud och mänsklig makt — vad är gåtans lösning?
Att som svensk få reflektera kring allt detta på plats i Jerusalems gamla stad, i en ljus vacker lokal precis invid Jaffaporten, är sannerligen något alldeles speciellt. Framför allt eftersom Jerusalem i alla tider varit en stad där människor har brottats med frågor kring gudomlig och mänsklig makt. Men också därför att det just här finns något så unikt, ja faktiskt rent besynnerligt, som ett rum, en sal, tillhörande det som vi lite slarvigt skulle kunna kalla folkrörelsernas, frikyrkornas och folkbildningens Sverige.
Det är i år 20 år sedan dåvarande Frikyrkliga Studieförbundet öppnade Swedish Christian Study Centre i Jerusalem. Efter ett 30-tal år med studieresor till Mellanöstern och inte minst till det Heliga landet öppnade sig möjligheten att här skaffa sig något eget. Nej, ”skaffa” är fel beskrivning. FS erbjöds att hyra en lokal av det armeniska patriarkatet med vilka man under flera år knutit förtroenden och vänskapsband. Och en sådan nåd och ynnest, att kunna inbjuda till egna samtals- och studierum i några av det Heliga landets mest centrala kvarter, var något som en kristen studieorganisation omöjligen kunde avvisa. (Men beslutet var på intet sätt okontroversiellt.)
I närvaro och överinseende av svenska pastorer och lokala prelater invigdes SCSC i september 1991. Den första helgen i april uppmärksammas händelsen med en jubileumskonferens på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping under temat ”Reseberättelser från det heliga landet. Och från Kairo mars 2011”.
Oräkneliga är de reseberättelser som formulerats av cirka 10 000 deltagare i Bildas (2001 bytte FS namn till Studieförbundet Bilda) studieresor under de 20 år som passerat, många formulerade i skrift, andra förmedlade till vänner, församlingar och föreningar i planerade program eller spontana berättelser. Här står nutidens Jerusalemresenärer i en lång och fascinerande tradition av berättare, alltifrån korsfarare, kyrkofäder, författare, upptäcktsresande till historiska och sentida pilgrimer.
Reseberättelsen från det Heliga landet är nästan alltid subjektiv, där både Jerusalem och berättaren är en förutsättning och utgångspunkt. Inför Jerusalemresan finns som regel en ”förutfattad bild”— en bild före. Det kan vara en from söndagsskolebild, men också en idealiserad politisk bild, kanske av Israel, det demokratiska exemplet, eller palestinierna, ockuperade men inte brutna. Ofta är bilden mörk och dystopisk. Oavsett vilket är och måste perspektivet nästan alltid vara specifikt. Till bildningsorganisations uppdrag hör att inbjuda deltagaren att utmana ”sin egen” bild. Att i stället för att enbart söka bekräftelse på det man redan trodde sig veta, i stället våga vidga cirkeln, gräva djupare, lyfta blicken.
Har Bilda lyckats i sin ansträngning? Bara de många tusentals cirkeldeltagarna/resenärerna kan rätt bedöma detta, men alla som så önskar är naturligtvis välkomna att ge sin synpunkt.
Vid resan till Israel och de palestinska områdena finns oändliga perspektiv att välja mellan. Ingen kan famna alla, men för Bildas del har förutsättningarna radikalt förbättrats under de gångna 20 åren. Dels eftersom de många åren har skapat ett brett kontaktnät och många erfarenheter. Men också därför att Bilda i dag är ett så mycket bredare studieförbund än då, där inte bara ett antal frikyrkliga samfund är medlemmar, utan också de ortodoxa kyrkorna och den katolska kyrkan samt en rad ekumeniska organisationer.
Det finns så mycket spännande och angeläget att ta del av och dyka ner i, inte minst kring frågor som rör människors tro och sätt att organisera sig. De palestinska kristnas försök att formulera sig om sin utsatta situation, formulerat i dokumentet Kairos Palestina. Den interna judiska debatten i Sverige, som i tidskriften Judisk krönika, om hur den israeliska demokratin kan skyddas från attacker från ultraortodoxa judar. Dagliga rapporter i media från muslimska länder där unga män och kvinnor väver såväl politiska som religiösa drömmar.
Religion och politik, historia och nutid, majoritet och minoritet, säkerhet och respekt för mänskliga rättigheter — Jerusalem är en unik utkikspunkt för sådana reflektioner och studier, oavsett om man sitter här i en ljus Bilda-lokal innanför Jaffaporten, eller mer symboliskt tänker sig Jerusalem-perspektivet i studiegruppen hemmavid.
Magnus Stenberg
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR