Den svenska polisen har intensifierat jaken på papperslösa. I Stockholms t-bana har man de senaste månaderna kunnat se poliser som utför slumpmässiga kontroller av id-handlingar. Men det är inte vilka plankare som helst som kontrolleras. Det är i stort sett uteslutande människor med mörkt hår och bruna ögon. Och inte ens alla är plankare. För lokalnyheterna i Stockholm berättade förra veckan Gonzalo Mundes hur han, trots giltigt färdbevis blivit ombedd av polis följa med och visa giltig identifikation.

Det här är en mycket diskriminerande och väldigt farlig utveckling i ett land som värnar om sin rättssäkerhet och om alla människors lika värde. Enligt utlänningslagen får inre gränskontroll enbart genomföras om det finns grundad anledning för polisen att tro att personen vistas illegalt i landet. Lagen säger också: Utlänningskontroll får inte genomföras enbart på grund av att en person har ett utseende som uppfattas som utländskt eller på grund av  språk. När polisen kontrollerar plankare med syfte att hitta papperslösa att avvisa kringgår de lagen på ett mycket grovt sätt. Johan Hedin, migrationspolitisk talesman för Centerpartiet säger:

— Det är alltså inte tillåtet att genomföra biljettkontroller om syftet i själva verket är att genomföra utlänningskontroll. Om så sker är det inte bara smaklighetens gräns som är passerad, utan även lagens.

Samtidigt ställer regeringen allt högre krav på Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården att bli mer effektiva i att utvisa dem som inte fått asyl eller uppehållstillstånd. Det här är en politik som har ett högt pris. Ett pris som betalas av de allra mest utsatta i vårt land. Människor som flytt från krig och trauman, människor som utnyttjas av tvivelaktiga arbetsgivare och lever utanför det svenska systemet för att de inte ser någon framtid i att återvända. Och det är ingen liten grupp. Socialstyrelsen gissar på mellan 10 000 och 50 000, många av dem är barn.

En del av problemet är det svenska asylsystemet som trots stor politisk enighet inte hittat sätt att ge människor med välgrundad fruktan att återvända, rätt att stanna i Sverige. En del av problemet handlar om den ekonomiska krisen i omvärlden. Men lösningen är inte att brutalt och med diskriminerande metoder utvisa dem. Det finns också ett annat pris för den här utvecklingen, som betalas av hela det svenska samhället. När poliser och myndigheter använder utseende som grund för misstänkliggörande, och letar efter papperslösa inte bara i tunnelbanan utan också utanför härbärgen och hjälpcentraler, så är det ett slag i magen på alla de individer, människorättsorganisationer, politiska partier och religiösa samfund som varje dag kämpar för ett mer humant, öppet och tolerant samhälle.

Under den här veckan sammanträder Sveriges kristna råds migrationsarbetsgrupp. Låt oss hoppas att kyrkorna i Sverige ännu en gång, precis som för åtta år sen i Påskuppropet för en human flyktingpolitik bestämmer sig för att agera. Vi behöver igen kyrkornas heliga vrede över en av vår tids största orättvisor.