En reklambyrås ”nallebombning” av Vitryssland blev en pinsamhet och gav regimen en förevändning att sätta åt den svenska ambassadens verksamhet och kontakter med oppositionella. Kristdemokratiska ungdomsförbundets stöd till en systerorganisation på Kuba är skakat av en tragisk och svårförklarad bilolycka där kubanerna förolyckades, en spansk biståndsarbetare som körde bilen står åtalad som ansvarig och den medföljande svensken hemskickad efter hårda förhör. Avslöjandet att en präst i Svenska kyrkan under många år var agent för den östtyska underrättelsetjänsten Stasi har väckt kritiska frågor om hur kyrkan under kalla kriget förhöll sig till DDR.

Till sammanfattningen av sommaren 2012 hör inte bara regn och OS utan allvarligare ett antal underligheter och misslyckanden i svenska strävanden att främja demokrati i omvärlden.

Samtidigt som alla sådana här insatser ska främja öppenhet och demokrati omges de med nödvändighet av hemlighetsmakeri. Går något fel, blir det ännu tystare för att inte skada enskilda och söka rädda verksamheten i övrigt.

PR-byrån Studio Total lyckades med själva aktionen men fick inte avsedd effekt. Det spektakulära alternativet till vad de ansvariga anser vara kraftlös diplomati var bara långsökt och åtminstone på kort sikt direkt skadligt. Men också för andra enskilda biståndsinitiativ som det är lättare att sympatisera med står lovvärd idealitet farligt nära både naivitet och ett avslöjande självhävdelsebehov hos entreprenören.

Dessvärre finns besvärande oklarhet kring den kristdemokratiske ungdomsförbundsordförandens Kubaresa och dess tragiska slut. Att Aron Modig ännu en månad efteråt inte kunnat säga något riktigt trovärdigt om vad som verkligen inträffat är problematiskt men förklarligt och rimligt med tanke på omständigheterna. Några belägg för att dödskraschen var något annat än en bilolycka finns inte. Men alla som har någon erfarenhet av demokratikontakter i diktaturer vet att man är ständigt övervakad. Det är berömvärt och nödvändigt att ta risker och vara medveten om att man kan bryta lagar för att främja demokratins sak. Men en ledande politiker från ett svenskt regeringsparti – och det är Aron Modig — som besöker och hjälper kontakter i en diktatur där Sverige på olika sätt vill främja en regimförändring är ingen privatperson oavsett visumtyp.

De företrädare för svenska kyrkor och kristna organisationer som hade kontakter i gamla DDR ville också främja frihet och öppenhet även om de flesta nog inte trodde på en regimförändring under överskådlig tid. Några tog onödiga risker, både för sina vänner och sig själva. Andra visade väl ofta överdriven förståelse för det existerande systemet. Men det är inte att ha varit agent för Stasi.

Att försöka göra världen bättre är vår kallelse. Det vi gör blir ofta för litet och fel. Låt oss vara ödmjuka och mindre beskäftiga om andras insatser. Ett varmare sommarminne, Raoul Wallenbergs hundraårsdag, visar att man just i en kompromissande gråzon kan var djärv och uträtta hjältedåd.