Jämställdhet även i valtider

För lite mer än tio år sedan besökte jag och min hustru en kuststad i södra Sydkorea. Hon hade en godispåse i handen och plötsligt kom det fram en äldre man och pekade på påsen och sedan på sin mun. Vi förstod ingenting men värden på vår resa förklarade att i Korea har män på ålderns höst företräde till det mesta i samhället. Det företrädet gällde även en främmande kvinnas godispåse. Något liknande skulle uppfattas som märkligt och oförskämt i vår västerländska kultur, men innebär det därför att svenska män och kvinnor möts på lika villkor?

När metoo-rörelsen fick genomslag under hösten 2017 blev gensvaret enormt och bara i Sverige gjordes upprop bland kvinnor i olika yrkesgrupper som på kort tid fick fler än 63 000 underskrifter av kvinnor som på olika sätt känt sig kränkta. Internationellt sett har det väckts en del uppmärksamhet att ett av världens mest jämställda länder har så stora problem med sexuell diskriminering. Problemen lär väl knappast vara mindre i andra länder, men den uppdämda vreden bland kvinnorna i Sverige beror förmodligen på att jämlikhet mellan könen har funnits i lagar och förordningar men i verkligheten har orättvisorna stått kvar.

Den liberala frikyrkorörelsen (dit Equmeniakyrkan hör) slapp ifrån stora uppslitande konflikter när kvinnorna från 1950-talet släpptes fram som förkunnare och ledare för våra församlingar men det innebär knappast att rörelsen varit eller är jämlik. En av mina lärare, en varm och ödmjuk man, förklarade under en av lektionerna på Teologiska seminariet på Lidingö att en predikan skall vara som en kvinnas kjol, tillräckligt lång för att täcka det väsentliga. I klassrummet satt både manliga och kvinnliga elever, ingen protesterade, men jag undrar vad som hade hänt om predikans längd hade kopplats till det manliga könsorganet? Likaså förödmjukade en av skolans uppskattade manliga elever en kvinnlig föreläsare i feministteologi, genom att framhålla att det var kvinnor som såg Jesus uppstånden först för att ryktet skulle spridas snabbare. Jag tycker om anekdoter och roliga historier, men det finns omedvetna upptrampade stigar där vi män har roligt på kvinnors bekostnad.

Ett av problemen med metoo-kampanjen har varit att enskilda män har pekats ut i media och i vissa fall namngetts utan att polisanmälan och rättegång ägt rum. Denna slumpmässighet har pressombudsmannen Ola Sigvardsson kritiserat (DN debatt 14/12 2017) som menar att pressetiken riskerar att skadas. Rättssäkerhet måste gälla både kvinnor och män och därför är det viktigt att rättsmaskineriet snabbt skrider till verket när ofredande eller diskriminering misstänks.

Att antalet anmälningar enligt SVT Nyheter ökade med 33 procent under november 2017 jämfört med samma månad året innan, är därför något positivt. Metoo kommer inte att förhindra framtida sexuella kränkningar, men ingen chef kommer knappast att kunna tiga ihjäl dessa problem eftersom det inte längre är skamligt att våga berätta.

Detta förväntade ansvarstagande kommer också att ligga hos församlingsstyrelser och kyrkoledare, vilket inte minst de 436 underskrifterna visat i det frikyrkliga uppropet #sanningenskagöraerfria som bland annat initierats av equmeniapastorerna Karin Ingridsdotter och Esther Kazen.

Frågan om ett mer jämställt samhälle får inte stanna vid de sexuella trakasserierna. Den 17 december kom regeringens utredare med ett förslag om att öka antalet bindande föräldradagar (så kallade pappamånader) från tre till fem månader. Det blev tumme ned av oppositionen och Frida Park på tidningen Dagens ledarsida kallade regeringsförslaget  ”överförmynderi gentemot småbarnsfamiljer”. Frida Park tror istället att uppmuntran till de arbetande papporna att ekonomiskt kompensera de hemmavarande mammorna skulle kunna lösa problemet. Frida Park är i denna fråga inte bara naiv utan förvandlar orättvisa samhällsstrukturer till en privatsak. Jämställdhet vad gäller föräldraförsäkring är sannerligen en fråga som har med politik att göra, men sedan kan vi vara oense om vägen framåt.

Forskning visar (Dagens samhälle 24/3 2017) att den generösa föräldraförsäkringen som finns i Sverige ökar kvinnors möjlighet att göra karriär samtidigt som det orättvisa lönegapet mellan män och kvinnor trots allt finns kvar. I och med att kvinnor fortfarande bär det största ansvaret vad gäller barn och hem, finns det en outtalad förväntan hos arbetsgivare att kvinnorna kommer att vara föräldralediga längre och dessutom arbeta deltid. Detta sammantaget gör att kvinnors löner blir lägre än männens. Maria Crofts, ekonomijournalist på Dagens Nyheter (7/1 2018) påpekar att de flesta accepterar statens regler vad gäller sjukpenning och a-kassa, därför att avsikten är att skapa ekonomisk trygghet och större rättvisa.  Crofts undrar varför detta synsätt inte gäller även föräldraförsäkringen och menar att våra politiker inte vågar stå upp för ökad jämställdhet i denna fråga av rädsla att förlora röster inför valet i september. Strävan efter jämställd praktik har ersatts av valtaktik.

Komikern Emma Molin fick mycket uppmärksamhet när hon i höstas var huvudperson i ett av Grotescos avsnitt som på ett ironiskt sätt skildrade en kvinnlig komikers verklighet. Hennes svårigheter att göra publikt genombrott visade sig bero på ett hemligt manligt komikernätverk som satte krokben för alla kvinnor i komikerbranschen. Detta är naturligtvis en medveten överdrift men pekar på de osynliga strukturer som finns i vårt samhälle som gör det lättare att ifrågasätta, skämta om, lönediskriminera och antasta kvinnor. Metoo-rörelsen är, om man bortser från dess avarter, en inbjudan till oss män att sluta blunda för verkligheten och istället göra oss ansvariga för våra handlingar för att leva mer jämställt. Det som i Bibelns första kapitel innebar att vara Guds avbild: ”som man och kvinna skapade han dem”.