Judendomens viktigaste stad

Jodå, Jerusalem har varit huvudstad i 3000 år.

Lars Hillås Lingius invänder (i Sändaren 4/2018) mot mitt påstående att Jerusalem varit Israels huvudstad i 3000 år.

Ursäkta! Jag borde ha valt en bättre term. ”Israel” är tvetydigt.

Min poäng är att Jerusalem i minst 3000 år varit judendomens viktigaste och heligaste stad och på så sätt varit folkets och ”Det Heliga Landets” huvudstad. Västra Jerusalem valdes till det nybildade landet Israels huvudstad 1950. Östra Jerusalem var då ockuperat av Jordanien, vars huvudstad var – och är – Amman.

Landområdet som från och med 1921 kallades för ”Det brittiska Palestina-mandatet”, delades 1946 i två delar – 3/4 för araber och 1/4 för judar. Den större delen kallades Jordanien och den mindre blev två år senare Israel. Före dess var alltså alla som bodde i området ”palestinier”.

Efter sexdagarskriget 1967 förlorade Jordanien både östra Jerusalem och Västbanken till Israel.

Jerusalem är Israels huvudstad. Där finns parlament och regering och stan är landets politiska, religiösa och kulturella centrum.

Det är naturligt att andra länder lägger sina ambassader i huvudstaden.

Muslimerna kallar Jerusalem för Al-Quds = ”Den Heliga”, eftersom profeten Muhammed i en dröm flög dit på den bevingade hästen al-Buraq och landade på Tempelberget. Inne i Klippmoskén finns en sten med avtryck av al-Buraq’s bakhov, när den tog avstamp för att flyga profeten tillbaka till Mecka, islams allra heligaste stad. (Jag har själv sett stenen). Östra Jerusalem kontrolleras visserligen av Israel, men uppe på Tempelberget ser muslimska vakter till att inga judar mumlar böner på hebreiska. Själv bad jag en försiktig bön om fred. På svenska.

En tredje delning av ”det brittiska Palestina” skedde 1988. Då utropade PLO staten Palestina i de landområden som före sexdagarskriget var ockuperade av Egypten (Gaza-remsan) och  Jordanien (Västbanken och östra Jerusalem).

PLO angav Jerusalem/Al-Quds som sin huvudstad.

Det här är en komplicerad fråga – politisk, etnisk och religiös i en osalig blandning. Jag personligen är tacksam för Jesus, som tydligt och klart sa ”Mitt rike är inte av denna världen”