Historiskt har Dagens ledarsidor backat upp det politiska parti som tidningens grundare
Lewi Pethrus också bildade 1964. År 1985 kom partiet in i riksdagen genom valsamverkan med Centern. Sedan 1991 har partiet medverkat i
borgerliga regeringar under sammanlagt tre mandatperioder.

KD är i dag det enda parti vid sidan av Sverigedemokraterna (SD) som markerar att det är konservativt — om än med ett försök under
flera årtionden att inta en position utanför höger-
vänster skalan — med mjuka profilfrågor såsom social omsorg, internationell solidaritet och
moraliska frågor. Att denna orientering till höger nu förlorat de mjuka frågorna förklarar kanske delvis de växande SD-sympatierna bland kristna, vilket nyligen antyddes i en liten väljarundersökning.

År 1998 ledde Alf Svensson KD till dess bästa valresultat hittills: 11,8 procent. Sedan dess har stödet minskat vid varje val. Vid förra valet var det 4,6 procent. Bland frikyrkliga väljare har stödet för KD tidigare varit nära 70 procent. Bland pingstvänner var det i praktiken nästan alla. Partiet har också haft en stark organisatorisk intern förankring i frikyrkligheten.

Tappet bland de traditionella väljarna har tilltagit sedan Ebba Bush Thor tillträdde som partiledare 2015. I rader av mätningar ligger nu partiet fast under fyraprocentspärren. Visst har partiet varit illa ute tidigare. Mycket talar dock för att det skarpa läget denna gång är skarpare än någonsin tidigare. Och när inte längre Dagen utgör en del av valmaskineriet, spär det på motgångarna på väljararenan.

”KD har fastnat i fel hjulspår”, skriver opinionsredaktören Elisabeth Sandlund den 15 maj, och hon påstår att det finns en spricka mellan partiets praktiska politik och det som uppfattas som dess värdegrund. I stället för att nå nya väljargrupper har partiet ”tappat delar av sitt rotfäste”.

Efter en utvärdering av det dåliga valresultatet 2014, utarbetade partiledningen en ny politisk profil för att nå en ny målgrupp. Valstrateger menade att det fanns en möjlighet att få nya väljare om partiet positionerade sig som ett tuffare alternativ till höger. Alliansen hade ju bildats, och Moderaterna hade förflyttat sig mot mitten. Enligt partiledningen skulle ett fokus på hårdare frågor som brottsbekämpning, försvar och integration bli början på något nytt för KD.

Fyra år senare verkar det som att denna omförhandling istället har fört partiet in i ett prekärt läge, där nya väljare inte vunnits och där kärnväljarna börjat lämna partiet. Statsvetaren Marie Demker menar att ideologiskt sett är ”de kristdemokratiska väljarna idag värdekonservativa traditionalister”, och fortfarande är ”den kristna grundsynen” något som stora delar av väljarkåren håller fast vid. Med andra ord så ser kärn-väljarna de mjuka frågorna som partiets DNA.

Under våren 2018 har flera frikyrkliga förgrundsgestalter lämnat KD, bland annat flyktingpastorn Bengt Sjöberg i Filipstad. Partiets interna konflikter har läckt ut i media. Framför allt kritiseras internt Bush Thors signalpolitik kring migration, böneutrop och kriminalpolitik. Frågan är nu om partiets återvändelse på senare tid till sin klassiska hemmaplan – sjukvård, äldrefrågor och familjepolitik – kommit för sent eller om det förmår att vinna kärnväljarna åter.

Dagens valmanifest den 11 maj, med mottot ”Tro som tillgång”, var en tydlig markering mot högergiren inom KD. I stället vill tidningen driva tre perspektiv i valrörelsen, perspektiv som många Dagen läsare känner igen som de mjuka kännetecknen på KD: ”människa, familj, kyrka.”

Även KD:s (och andra partiers) signalpolitik har kritiserats i Dagen. Joel Halldorf skrev den 5 juni: ”Om partiledningarna byter idéer i takt med trenderna förlorar de inte bara sin själ, utan också de människor som ska göra verklighet av ledarnas talepunkter.” Tidigare hade Halldorf i
en ledare (13 okt 2016) uppmanat KD: ”Pröva att bli kristdemokrater igen!”

Utifrån KD:s ursprung är det än mer anmärkningsvärt att trossamfundet Pingst går ut med ett eget valmanifest. Föreståndaren Daniel Alm deklarerade den 30 maj att ”Vi vill stå på de utsattas sida. Detta är motivet till att Pingst inför valet satsar på tre kärnfrågor: Existentiell hälsa, Världen är viktig och Integrationsglädje.”

De 450 församlingarna i Pingst erbjuds nu även hjälp inför valet. Rent praktiskt handlar det om tips och idéer på hur de kan arrangera förbönskvällar, bjuda in lokala politiker till utfrågningar samt hjälp att skriva pressmeddelanden och debattartiklar. Tanken är att församlingarna ska kunna driva de tre mjuka kärnfrågorna i trossamfundets valmanifest. Detta initiativ är unikt för pingströrelsen, där det hetat att man inte ska blanda ihop tro och politik.

Inom Equmeniakyrkan och dess bildarsamfund är politiskt intresse och ansvarstagande något naturligt. Inför en valdag brukar medlemmarna uppmanas från predikstolen att ta sitt ansvar. Men initiativet från Pingst går ännu längre, och förhoppningsvis blir det en utmaning och inspiration också för Equmeniakyrkan och dess församlingar.