Är missionsauktionen på utdöende? Senhösten har traditionellt varit något av frikyrkorörelsens höjdpunkt där välbesökta auktioner erbjudit goda bakverk och uppskattad hemslöjd samtidigt som församlingarna fått betydande inkomster.

En sökning på internet visar att det fortfarande inbjuds till auktion hösten 2013 i Equmeniakyrkan där Svalliden, Möklinta, Tibro och Bollnäs är några exempel.

I Storstockholm är däremot auktionerna sällsynta. Här används i stället basar (Centrumkyrkan i Tumba är närmast det persiska ursprunget med sin bazar) och en högst ovetenskaplig undersökning visar att av 20 Equmenia-församlingar i Stockholmsregionen inbjuder 11 stycken till höst- eller julbasar. De övriga nio församlingarna har varken auktion eller basar, och kanske det beror på bristande engagemang eller en realistisk insikt om att det i vissa fall kostar mer än det smakar. Det är inget tvivel om saken att en auktion eller basar kräver stor arbetsinsats.

Pastorerna har ibland varit kluvna till denna företeelse eller betraktat den som obiblisk. Man har associerat till bibelberättelsen när Jesus drev månglarna ur templet, samtidigt som pastorerna själva talat lågt om att deras egna löner kommit från en församlingsekonomi byggd på auktionsinkomster. Likaså har man tyckt att det varit trevligt att så många nya människor besöker kyrkan vid julbasaren, men borde inte folket komma på söndagen istället? Kanske det också rentav har funnits en avundsjuka att auktionsutroparen fått mer uppmärksamhet för sina kvicka historier än pastorns andakt på slutet?

När Jesus fick frågan om det viktigaste budet i lagen hänvisade han till den judiska trosbekännelsen, shema (5 Mos 6:4) Där betonas ord som hjärta, själ och kraft. I vår tid tolkar vi ofta dessa symboler som uttryck för stora känslor (vad vore Melodifestivalen utan ord som själ och hjärta samt en tonartshöjning?)

För 2 000 år sedan symboliserade orden istället en inre moral och långsiktig livsinställning. Det hebreiska ordet för kraft, meod, kan kopplas till det arameiska ordet för rikedom och förmögenhet, mammon. Mammon är inte synonymt med egoism utan utgör de yttre resurserna hos en människa, det vill säga våra pengar, våra ägodelar och den maktposition som våra ekonomiska resurser ger oss. Mammon är alltså inget ont i sig, utan blir det först när vi missbrukar den. När lusten att äga pengar och ägodelar blir viktigare än att göra någonting gott av dem.

Den traditionella frikyrkoauktionen behöver därför inte skämmas för sig utan kan mycket väl förenas med en biblisk idétradition. På samma sätt kan en basar vara platsen då självaste mammon blir till välsignelse. Även de av oss med begränsad ekonomi kan unna oss någonting där, efter-som vi vet att pengarna tillfaller ideell verksamhet och inte månglar- eller marknadskrafterna.

Så kraft och glädje till alla lotteriförsäljare, basarfixare och auktionsutropare hösten 2013. Och respekt till medlemmar i de kyrkor som känner att de måste prioritera kraften till annat. ¶