November blev lika varm som oktober och skickar därmed en klimatvarning till decembers stora klimatmöte i Köpenhamn. Men i höstens internationella katastroffilm 2012 hotar undergången inte på grund av klimatutvecklingen utan en profetia från mayaindianerna. Hollywood kanske bedömer att människor tröttnat på klimatdebatten.

Klimatmötet i Köpenhamn, med främsta syfte att formulera nya bindande utsläppsmål för koldioxid för att motverka växthuseffekten, blev en första angelägenhet inte bara för experter hösten 2006. Då fastslog både den brittiska så kallade Sternkommissionen och  FN:s expertpanel i klimatfrågor att klimatförändringar inte är naturliga utan med allra största sannolikhet beror på människan. Sternkommissionen bjöd samtidigt på en gnutta optimism: Klimathotet skulle kunna avvärjas genom gemensamma internationella insatser. Det skulle inte behöva kosta mer än en enprocentig minskning av den samlade ekonomiska tillväxten i världen.
Nya europeiska ledare som tidigare inte utmärkt sig för miljöengagemang blev plötsligt klimataktivister. Tysklands Angela Merkel drev på om utsläppsbegränsningar i G8-samarbetet mellan världens största ekonomier. Fredrik Reinfeldt började samla EU där Sverige skulle vara ordförande under Köpenhamnsmötet. När sedan Barack Obama för ett år sedan valdes till president i USA såg många möjligheterna till en banbrytande överenskommelse i Köpenhamn.
Så kommer det nu inte att bli. Med undantag för EU har världens ledare nu blickarna riktade annorstädes.

Finanskrisen har manat till väldiga insatser för att förhindra en världsdepression av 1930-talsomfattning. Genom att den ekonomiska aktiviteten fallit har koldioxidutsläppen tillfälligt minskat även om uppvärmningen fortsätter. Arbetslösheten ses nu som det omedelbara stora krishotet. I USA har Barack Obama tydligt lagt klimatfrågan i en åtgärdskö efter både den svårhanterliga sjukförsäkringsreformen och en ny energipolitik.

De senaste dagarna har ändå både USA och Kina formulerat utsläppsmål inför konferensen. De är blygsamma men principiellt och symboliskt viktiga. Kanske har förväntningarna den senaste tiden sjunkit så lågt att resultatet av mötet ändå kan komma att tolkas som en framgång. Men de viktigaste effekterna av höstens klimatmobilisering kommer att vara enskilda initiativ i olika länder alldeles oavsett vilka avtal de ingått. Kina visar redan att ”världens fabrik” med alla dess utsläpp också kan bygga fantasieggande klimathus för både bostäder och kontor. Det nu så ekonomiskt snabbväxande Brasilien tar själv itu med regnskogsförstörelsen. Kanske lyckas Obama-regeringen formulera åtgärder som både minskar resursslöseriet i energianvändningen och skapar nya jobb. Och förhoppningsvis överraskar den nya ledningen för EU med att visa oanade muskler för fortsatt europeiskt klimatengagemang.
Skapelseansvariga kyrkor har förtjänstfullt drivit på opinionen i en nedräkning till Köpenhamn. Nu gäller det att inte resignera och förtröttas. Hopp och kraft krävs för den nedräkning från Köpenhamn som snart väntar. ¶ 

ANDERS MELLBOURN