”Det är härligt med demokrati!” Så utbrast ett av ombuden när samfundsnamnet skulle debatteras på kyrkokonferensen i Karlstad. I stället för bordläggning ledde förhandlingarna till beslut: Equmeniakyrkan! En stor majoritet av alla ombud ställde sig upp och klappade händerna, även många av dem som från början haft en annan uppfattning.

Sändarens ledarsida har flera gånger lyft fram tanken att namnet för en kyrka måste höra ihop med identiteten. Att tre äldre samfund med olika historiska identiteter haft svårt att finna mötesplatser har den infekterade och utdragna namnfrågan tydliggjort. Att endast ta spjärn mot det förflutna för att söka sig framåt har inte visat sig vara en framgångsväg.

Kyrkokonferensen markerade tydligt att det nya samfundets identitet inte främst finns i historien utan i dagens barn- och ungdomsarbete. Scouterna, tonåringarna, barnkör- och söndagsskolebarnen utgör stoltheten i de lokala församlingarna. Den stoltheten ville man också ska finnas på riksplanet. Så kan man tolka det överraskande beslutet att välja Equmeniakyrkan.

Sammanslagningen av SMU, SBUF och MKU år 2007 till ungdomsorganisationen Equmenia var ett modigt beslut och visade vägen för modersamfunden fyra år senare. Att Equmenia lyckats fylla sitt svårstavade namn med så mycket positiv energi är en bedrift, och valet av namnet Equmeniakyrkan är en bekräftelse på det förtroende man vunnit.                  

Kyrkoledningens förslag Gemensam kyrka röstades bort, men deras viktigaste budskap tog ombuden till sig. Namnfrågan behövde komma till avslut. Equmeniakyrkan var ledningens förslag för två år sedan, men drogs tillbaka på grund av alltför stort motstånd från en del ombud, som förmodligen röstade ja den här gången.

I debatten i lördags fanns det ibland en anklagande ton hos vissa ombud där man menade att kyrkoledningen varit maktfullkomlig genom sitt eget namnförslag. Att alltid vilja misstänkliggöra personer i ansvarsställning är bekymmersamt, eftersom vi riskerar att få ledare som inte uppmuntras till självständiga initiativ och obekväma beslut. Kan det rentav vara så att namnet Equmeniakyrkan var lättare att föredra

eftersom det inte var ledningens förslag?

Ungdomsorganisationen Equmenia har stort fäste inom församlingarna, men utanför våra kyrkor är Equmenia förmodligen rätt okänt trots att det är Sveriges största barn- och ungdomsorganisation. Att mitt rättstavningsprogram markerar Equmenia felstavat är väl ett uttryck för denna osynlighet. En svettig uppgift väntar därför både kyrkoledning och kommunikationsansvariga för att synliggöra Equmeniakyrkan i mediebruset. Uppmuntran till kyrkans ledning och delaktighet från alla de 515 ombud som röstade fram Equmeniakyrkan är en viktig förutsättning för att lyckas. Det får inte stanna vid en notis till sommarens församlingsblad, utan prägla all kommunikation många år framöver.

Äntligen är namnfrågan löst! Nu väntar vårt gemensamma arbete att berätta om Equmeniakyrkans identitet. Om och om igen.¶