Att den religiösa kunskapen är låg bland folk i gemen, det vet vi.

Det handlar om en kompakt okunskap, så stor att den hotar vår förståelse för andra folk och andra tankesätt.

Men okunskapen innebär också om en oförmåga att hantera vår egen kultur.

Förstår vi ingenting om religion, dess plats i samhället och påverkan på forntidens människor, förstår vi heller inte vår historia, vår konst, vår litteratur eller vår musik. Ämnen som de flesta elever som gått ut dagens gymnasium också mycket riktigt är svävande inför.

En snabbenkät bland bekantskapskretsens alla universitetsutbildade 20 plussare,  gav vid handen att de hade vaga kunskaper om påsken och oftast ingen aning om varför vi firar pingst eller Kristi himmelsfärdsdag. De hade för övrigt inte heller hört talas om Golgata, statare, ståndsriksdag, folkskola, 1800-talets jordbruksskifte, Runeberg eller Tegnér. För att nu ta några exempel.

Därmed inte sagt att vi ska ha konfessionell undervisning i skolorna. Det ska vi inte. Men en grundläggande kristendomsundervisning levererad som just det, kunde man tänka sig, eftersom hela vårt samhällsbygge, vare sig vi vill det eller ej, vilar på kristna tankemönster. Utöver detta ska naturligtvis också gedigen kunskap om andra religioner förmedlas.

Vi har de skolor vi förtjänar, precis som vi har de politiker vi förtjänar. Men våra barn är värda ett bättre öde. Så kanske är det snart dags för kyrkorna att ta ansvar för sin del av utbildningen.

Ett tips vore då en studieresa till Norge och det Trosupplärningsprogram som kyrkorna har där för att förmedla just kristendomskunskap, vid sidan om skolans religionsundervisning.

I väntan på det är det glädjande att läsa om att en religionsmottagning för ungdomar öppnats på Fryshuset i Stockholm.

— Fobier mot olika religioner kommer på grund av okunskap, säger initiativtagaren Sudhagar Raghhupathy

Så sant som det är sagt.

I Sverige betraktas kristendom ofta som farlig och fördummande. Det framgick med all önskvärd tydlighet i fredagens Människor och Tro i en debatt mellan Per Gahrton, ordförande för tankesmedjan Cogito, och Pekka Mellergård, tidigare rektor för Örebro missionsskola som ingått i statliga Framtidskommissionen.

Frågan var just om svenskarna behöver lära sig mer om kristendom för att bättre förstå troende invandrare.

Mellergård hänvisade till filosofen Jürgen Habermas som varnat för att en urspårad sekularism kan leda till bristande respekt för andras övertygelser.

Per Gahrton beskrev kristendom som kvinnofientlig, rasistisk, doktrinär och förtryckande och efterlyste religionssociologisk forskning istället för en ökad allmänkunskap om religion.

Mot Gahrtons svada stod sig Mellergård tyvärr slätt, annars kunde han ha sagt att det är upp till varje människa vilka ”vidskepliga konstigheter” hon vill tro på. Och att det också handlar om att först kunna ta till sig innan man kan förkasta. ¶