Att två böcker om homosexualitet, skrivna år 2017, kan få pastorer och kyrkoledare att fullkomligt gå i taket, känns litet oväntat.
Debatten i publiceringarnas kölvatten, om huruvida ägarsamfunden blivit informerade om de stundande utgivningarna eller inte, kan vi lämna därhän. Här är det själva innehållet i idédebatten, eller vad man nu ska kalla det, som är intressant. Så oerhört intressant faktiskt att spaltkilometer redan skrivits i frågan.
En storm, för att inte säga en orkan, i det frikyrkliga vattenglaset som visar hur den kristna kulturen fortfarande ligger långt ifrån den gängse. Och det är på många sätt ett bra förhållningssätt, detta att ständigt fundera och väga etik och moral, bibelord och det egna samvetet. Hur många gör så utanför de religiösa sammanhangen?
Men upprördheten över Libris böcker är ändå märklig. Eftersom upprördheten signalerar att själva sättet att närma sig ämnet skulle vara fel. Många samfundsledare säger nu att frågor om homosexualitet är något man tar upp på alla möjliga plan i sina församlingar. Men tydligen ska det helst ske under kontrollerade former.
Både antologin Välkomna varandra och Anton Lundholms självbiografiska berättelse Välkommen in i min garderob får väl dessutom ses som en partsinlagor med det uttalade syftet är att synen på homosexualitet och homosexuella ska bli mer bejakande. Bara att tacka och ta emot.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR