Har ni sett videon från i somras på Financial Times hemsida där Sveriges dåvarande statsminister har presskonferens framför Equmeniakyrkans stora logga i Vårgårda? Visst måste glädjen ha varit stor på samfundets kommunikationsavdelning när bilderna kablades ut över världen! (Se här).
Ett långsiktigt arbete har pågått att etablera Equmeniakyrkans lite krångliga namn sedan beslutet i maj 2013. Vårgårda möte har genom hårt arbete, lokalt och centralt, synliggjort vårt samfundsnamn på ett helt annat sätt än tidigare. Men allra viktigast är att Vårgårda möte visat att Equmeniakyrkans identitet handlar om att kristen tro inte går att skilja från politisk delaktighet. Att inte vilja ställa sig utanför samhället, utan i stället föra dialog med de politiker som tar vår tids utmaningar på allvar.
Ett liknande budskap, fast av mer ideologisk karaktär, kom redan 23 april när boken Tro — en politisk kraft gavs ut. Initiativtagare är Andreas Linderyd, forskare i etik och medlem i Equmeniakyrkan, tillsammans med Carl Henric Svanell, präst i Svenska kyrkan. De inbjöd en rad skribenter att formulera tankar och erfarenheter varför kristen tro är en naturlig drivkraft till samhällsengagemang. Boken är viktig, och läsvärd även efter valet, därför att den formulerar en möjlighet att ifrågasätta den rådande svartvita samhällsandan i Sverige där tro och politik inte får kopplas samman. Kanske är detta särskilt viktigt för Equmeniakyrkan eftersom den tillhör den första demokratiska rörelsen i Sverige och hade allmän rösträtt på sina församlingsmöten 50 år innan Sverige blev en demokrati.
”Vårgårda möte — succé för Equmeniakyrkan” var rubriken i tidningen Dagen (4/9) där Britta Hermansson och hennes medhjälpare Robert Eriksson kunde berätta om glädjen att se både Jonas Sjöstedt och Fredrik Reinfeldt bjuda på sig själva. Likaså att Brittas glasögon immade igen av ren ansträngning vid utfrågningen av Jimmie Åkesson. Svenska Dagbladet liknade Brittas utfrågningsstil som ”slow journalism”, där samhällsvisionerna får stort utrymme vilket förklarade publikens och politikernas uppskattning.

Reportern Richard Milne vid Financial Times beskrev partiledarnas besök i Vårgårda som en pilgrimsresa i ett av världens mest sekulariserade länder. Allt detta är ett tecken på att Equmeniakyrkan har gjort avtryck och att vår samfundsidentitet blivit tydliggjord. Det är bra och många kan vara stolta. 

Låt oss inte heller glömma bort vad som hänt lokalt i våra församlingar. Det finns många exempel inför både EU-valet och riksdagsvalet där politiker blivit inbjudna till debatt och samtal. Antalet åhörare vid denna typ av samlingar är tyvärr ofta lågt, men arrangemangen är betydelsefulla eftersom det erbjuder politikerna en plats att debattera med eftertanke. 
Allt detta sammantaget sänder viktiga signaler att Equmeniakyrkan vill stödja de politiker som denna höst i ny regering liksom i opposition handlar ansvarsfullt och långsiktigt. Vår delaktighet behövs!