Volvo, Saab, Sandvik och Astra Zeneca är bara några av de stora företag som under de senaste veckorna presenterat dystra prognoser och omfattande varsel. Och efter de stora giganterna följer underleverantörerna. I nyheterna har varslen blivit lika regelmässigt återkommande som väderprognoserna. Med risk för att verka cynisk kan man konstatera, att sällan har Baptistsamfundet så tydligt som just nu levt med och varit präglad av sin tid.

Nödvändiga neddragningar, varsel och kanske även avslut av hela verksamheter kan förmodligen bli aktuella inom fler samfund, organisationer och lokala församlingar framöver. En regression påverkar hela samhället, inte bara industri, förvaltning och service. Med ökad arbetslöshet minskar människors förmåga att spara och att ge. Även om givmildheten ännu inte tycks ha påverkats vore det osannolikt om det inte blev lägre insamlingssiffror på många fronter framöver.

Men lika angeläget som att kyrkorna, lokalt och nationellt, förbereder sig själva och den egna organisationen för svårare tider, lika viktigt är att närma sig frågor om kyrkans roll i ett samhälle präglat av arbetslöshet.
Nu krävs en fördjupad teologi som understryker människans värde, oavsett arbete, produktivitet eller nivå på konsumtion. Alltför ofta är det jobbet och vad vi köper som ger oss identitet och meningen i vardagen.
Nu krävs ett förnyat församlingsliv som stärker de sociala banden mellan människor. I möten som är uppriktiga och ärliga ryms en oerhörd kraft. Att vara frågad efter och räknad med hör till den sociala samvarons viktigaste mekanismer. I en tid av stigande arbetslöshet kan församlingslivet få en helt ny mening och innebörd för många.

Projekt som Kyrka-Arbetsliv inom Svenska Missionskyrkan och inom Sveriges Kristna Råd måste nu ges hög prioritet. Inte för att kyrkorna kan möta ökad arbetslöshet med nya jobb, utan därför att församlingar och samfund måste utmanas att se vår tid i vitögat, med stärkt medvetenhet om vilken resurs av social och andlig kraft man själva utgör. För pastorer på orter som Göteborg, Nässjö, Sandviken, Eskilstuna, Arvika, Hallsberg, Växjö, Skövde, Olofström etc är frågor kring varsel och hotande massarbetslöshet redan en självklar fond när predikningar ska skrivas och verksamheter planeras. På nationella organ inom samfund, ekumeniska nätverk och teologiska utbildningar måste därför ställas krav att vara dynamiska resurser för teologisk och diakonal fördjupning. Ännu syns tyvärr inte några sådana tecken. Inga mått och steg har kunnat märkas från Baptistsamfundet, Missionskyrkan eller Sveriges Kristna Råd, inte heller från Teologiska högskolan eller Hela Människan med utgångspunkt från höstens varselvåg.

Det är allvar nu. Och är det något som människor ska kunna förvänta sig av kyrkorna, lokalt och nationellt, är att allvaret där ges ord och konkreta uttryck Allvaret måste bejakas. Men allvaret behöver inte leda till förlamning, utan kan vara ett avstamp för omprövning och förändring. Ja, kanske även till några försiktiga steg in i något helt nytt.