Vi går i kyrkan på söndagar. Men vårt gudstjänstliv styrs av vardagen och arbets-livet. Ju större möjligheter vi har att ta semester, desto mer sannolikt att vi också tar ledigt från kyrkan.

Om detta ska man inte moralisera i onödan. Om den verksamhetströtta baptisten missar några förmiddagsgudstjänster under sommaren är det förlåtligt. Och om hon väljer en annan kyrka än det egna samfundets på resa någonstans i Sverige eller i världen kan det nog vara både nyttigt och inspirerande.
Men vill församlingen vara kyrka kan den inte bara vara till för sina egna medlemmar och när de är på plats. I det här numret av Sändaren berättar vi om olika frikyrkliga verksamhetsformer under sommaren. De klassiska är att stänga kyrkor och kapell i stan och flytta ut till sommarhem eller väckelsetält. När pastorn har semester kan det vara dags för lekmannaledda bibelstudier i stället för förmiddagsgudstjänster. Men i semesternära orter finns också nya former som drar mer folk än vanligt. Söndagskvällsandakter när vi kommit in från badstränder eller seglatser samlar stora och nya grupper människor på västkusten och på Gotland.

Samtidigt är nog ändå sommaren en tid då folkrörelsekristenheten visar på en svaghet jämfört med Svenska kyrkan. När diskussionerna stod hetare mellan fri- och folkkyrkliga beskyllde vi varandra för att vara föreningskyrkor respektive statliga salighetsanordningar. Nidbilderna innehöll naturligtvis en gnutta sanning.
På sommaren stänger föreningskyrkorna för att medlemmarna är borta. Den ”utomstående” som till äventyrs söker sig till en missionskyrka i juli finner den ofta tom och ogästvänlig jämfört med en måhända lika tom men konsthistoriskt intressantare medeltidskyrka.

Den statliga institutionen är alltid tillgänglig och bjuder åtminstone i välfärdsstatens teori samma kvalitet överallt. Också till den från staten fria Svenska kyrkan kommer vi mer som brukare/mottagare än som medverkande, vilket kan vara skönt under ansvarslös semester. Folkkyrkans roll som kulturbevarande hembygdsgemenskap blir också särskilt tydlig i sommar- och semestertider. Det är vackert och stämningsfullt med sommarkonserter i kyrkan på landet.

Runt de frikyrkliga sommarhemmen fanns länge en fromhetsvall. Men på senare år har de blivit öppnare mötesplatser särskilt om de ligger nära goda badlägen. Problemet är i stället att den ideella driften frestar på och försäljning till mer kommersiella eller privata fritidsintressen kan locka. I Småland och Värmland utgör gamla missionshus delar av kulturarvet som församlingar inte längre har råd att upprätthålla. Och den jordnära verksamhetsinriktade folkrörelsekyrkan har ibland tänkt alltför rationellt inför beslut att lägga ned verksamhet och sälja av.

Gemenskap och ansvarstagande är fortfarande folkrörelsekyrkornas styrka 9—10 månader under året. Det frestar på att leva upp till de idealen i semestertider då vi på goda grunder tänker mer på familj och oss själva. Förenings- och bygdekyrkorna måste både lära av och hjälpa varandra.

ANDERS MELLBOURN