Det är inte lätt att vara rättvis och neutral i Israel-Palestina-konflikten. Fråga bara kung Carl-Gustaf och drottning Silvia efter deras besök i Sundsvall för några veckor sedan. Ett invandrarpar från Irak frågade om de fick överlämna en gåva, och leende lät kungaparet två sjalar med arabisk inskription hängas över deras axlar. Snart hopade sig dock kritiken då den arabiska texten handlade om att al-Aqsa-moskén i Jerusalem borde befrias från israelisk ockupation.

Per Jönsson på Utrikespolitiska institutet menade att kungaparets sjalar var ett politiskt ställningstagande och Lisa Abramowicz från föreningen Svensk Israelinformation såg det som en ”politisk markering mot den israeliska närvaron runt Jerusalem”. Hovet tillbakavisade kritiken, men allra mest oförstående var det irakiska paret som menade att deras sjalar inte över huvud taget hade med politik att göra. De var bara glada över att de fått komma till Sverige och ville uttrycka sin tacksamhet över detta genom en gåva till kungaparet. Att den arabiska texten hade ett politiskt budskap kände de inte till, i alla fall vad de själva berättade för media.

Händelsen illustrerar hur komplicerad den 65-åriga konflikten i grunden är mellan staten Israel och palestinierna. Även den person som långt borta i Sverige kritiserar Israels bosättningspolitik riskerar att bli kallad antisemit. Liksom islamofob eller rasist om man fördömer palestinsk terrorism. 

Ändå finns det hopp. När medias fokus ligger på militärkuppen i Egypten och inbördeskrigets Syrien pågår trots allt fredsförhandlingar i det tysta mellan israeler och palestinier. USA:s utrikesminister John Kerry har med ett stort mått envishet förmått parterna att komma till förhandlingsbordet. Sex gånger tidigare har liknande fredsförsök misslyckats, men Kerry är sannerligen optimist och tror på en förhandlingslösning inom nio månader.              

Många skakade tvivlande på huvudet när Kerry presenterade sitt fredsinitiativ i somras, men han har trots allt fått Israel att släppa palestinska fångar och palestinierna att överge kravet på israeliskt bosättningsstopp. Kanske kan det vara så, till skillnad från Oslo-avtalet 20 år tidigare, att avsaknaden av stora förhoppningar från omvärlden trots allt kan göra en fredsprocess möjlig. Det mesta är ju ändå redan upp och ner i Mellanöstern.

Det finns många stenar att snubbla på för att nå fram till fred, och kanske parterna endast är intresserade av att försöka vinna anseende där man vill få världsopinionen på sin sida om förhandlingarna misslyckas. Måhända detta redan har skett när denna tidning når dig som läsare, eller kanske processen fortsätter framåt. Oavsett vilket får vi inte sluta hoppas på fred, där alla människor med fredsvilja behöver vårt stöd i både Israel och Palestina.

Bara detta att försöka skriva en ledare om Israel-Palestina-konflikten är att utsätta sig för risken att tolkas som företrädare för den ena parten eller den andra. Ungefär som två rutiga sjalar utanför länsmuseet i Sundsvall en sommardag 2013. ¶