Jag har vuxit upp med scoutläger varje sommar. Kvällarna avslutades traditionsenligt med lägerbål. Det innehöll allt från rop till lekar och sketcher. Bland annat berättades en rolig historia om en man som gick vilse i Saharas öken. Han frågade därför varje människa han stötte på, om de kunde hjälpa honom att be om en kamel.

För att illustrera berättelsen ombads fler och fler scouter komma fram och falla på knä samtidigt som de ropade: Allah, Allah, ge mig en kamel!  Överallt bland deltagarna i lägerbålet hördes fniss över scouterna som föll till marken och låtsades att be. Stort skratt utbröt sedan när det förklarades att den vilsne mannen i öknen plötsligt sa: Inte behöver jag någon kamel! Här finns tillräckligt många åsnor som kan hjälpa mig i stället.

Detta kan naturligtvis beskrivas som en oskyldig historia utan onda avsikter, men kanske vi behöver tänka efter en gång till innan vi slår ifrån oss kritiken. Varför är det så roligt att skratta åt bedjande människor? Hur skulle det kännas om människorna
i öknen i stället bad till Jesus och därför kallades åsnor? Det sorgliga är att jag stött på historien i equmeniascout-sammang även på senare år.

Islamofobi är ett begrepp som används när muslimer möts av fördomar, rädsla eller hat. Hur stor är då islamofobin
i Sverige? Det är svårt att luta sig mot statistik utifrån anmälda hatbrott eftersom det verkar vara få muslimer som polisanmäler. 2008 gjorde Mehrako Masifi från Stockholms universitet en djupundersökning av 250 unga muslimer i Sverige. 90 procent av dessa hade blivit utsatta för hatbrott, men få hade gjort anmälan. 70 procent av kvinnorna som bar slöja hade trakasserats eller utsatts för våld på offentlig plats av för dem helt okända människor. Andra vetenskapliga undersökningar från 2009 och 2011 visar att muslimer som byter till svenskklingande namn förbättrar sina möjligheter att få arbete med 50 procent, ökar sina inkomster samt minskar risken att deras barn bli mobbade.

I en debattartikel i Aftonbladet (19/10 2009) menade Sverigedemokraternas parti-
ledare Jimmie Åkesson att islam ”är vårt största utländska hot sedan andra världskriget”. På partiets hemsida uttrycker man sig mer politisk korrekt genom att säga att man vänder sig mot det multikulturella samhällsbygget, men det kan knappast uppfattas som något annat än en kritik mot de omkring 500 000 människor med muslimskt kulturellt ursprung som i dag är svenskar.

Equmeniakyrkan påtalar vikten av mångfald genom den nya boken ”Mångfald i församlingen — så funkar det!” Det är ett gott initiativ och indirekt en markering mot Sverigedemokraternas politiska agenda. Men visst kan vi göra mer!

I mötet med islam behöver vi som kyrka inte tona ned vår Jesus-tro, men evangeliet kallar oss också att skapa ett rättvist och fördomsfritt samhälle. Därför är det viktigt att vi först och främst städar framför egen dörr innan vi reflexmässigt pekar finger när andra diskriminerar.

Den städningen inkluderar förhoppningsvis även equmeniascouts lägerbål
i sommar!