I skuggan av den upptrappande konflikten i Gaza och flygplanskatastrofen i Ukraina fortsätter förtrycket förföljelserna av kristna i Irak och Syrien. En ständigt pågående och accelererande process, som de flesta av oss kanske inte förstått vidden av. 

Detta är den kanske enskilt viktigaste frågan för kyrkorna att ta tydlig ställning till just nu. Eftersom förföljelserna tycks ha nått sådana proportioner att det måste betecknas som en etnisk rensning

Inte minst har vi inom kristen press ett ansvar att driva denna fråga som mera sällan utmärks av några spektakulära händelser någon given dag. Eller, för tydlighets skull, där nyheterna om specifika övergrepp vid ett fastställt tillfälle, mera sällan når fram genom nyhetsflödet.  

Ändå är nyheterna som ändå finns där för den som orkar lyssna direkt skakande.

Organisationen Open Doors har i flera rapporter pekat på att kristna är mest förföljda av alla grupper i världen. Och att allra värst är det i Mellanöstern, där sammanlagt en miljon kristna flytt området under de senaste tio åren.

Staden Mosul i norra Irak, där assyrier bott i urminnes tider, är i stort sett nu helt tömd på sin kristna befolkning. För tio år sedan levde här omkring 50 000 kristna. 

Enligt samstämmiga svensk-assyriska källor finns nu bara några enstaka präster och biskopar kvar som vaktar sina kyrkor, samt de som varit för sjuka, handikappade, rädda eller för gamla att klara en flykt

Resten, omkring 40 000 människor, uppges ha flytt från Nineveslätten, där staden Mosul ligger,  för att slippa hamna i händerna på jihadistgruppen Islamiska staten i Irak och Syrien (Isis).

Just denna tragedi tillåts pågå utan att FN:s säkerhetsråd sammanträder. Utan att Kyrkornas världsråd står upp och skriker. Utan några spontana solidaritetsmanifestationer  och utan att svenska kyrkor gör gemensam sak med de 40 000 assyrier/syrianer som nu funnit ett nytt hem i Södertälje. 

Faktiskt också utan att någon riktig tagit reda på vad som verkligen händer. Enligt Assyriska riksförbundet i Sverige flydde  50?000 assyrier sina hem på en enda dag- den 25 juni. Men i inte för att Isis attackerat dem utan på grund av sammandrabbningar mellan kurder och arabiska stammar. I trakten finns olja, bördig jord och drömmen om en kurdisk stat.

Nu vädjar den assyrisk-kaldeiske biskopen Bashar Warda enligt Independent Catholic News om att det internationella samfundet måste sätta tryck på den irakiska regeringen om att tvinga de olika sidorna till samarbete.

Lite kyrkligt tryck efterlyses också.

Enligt den svensk-assyriske politikern Robert Hannah, som intervjuas på nyhetsplats, drömmer idag de flesta assyrier om att få åtminstone en del av den uppmärksamhet som kommer kristna palestinier till del. 

Det är dags att med kraft och klarspråk reagera på den accelererande jakten, förtrycket och slakten på de kristna i Irak och Syrien och i resten av Mellanöstern.

De är på väg att gå under. Utan att vi lyfter ens så mycket som ett varnande finger.