Den entreprenörsanda som präglat frikyrkligheten är imponerande. Inte nog med att församlingarnas medlemmar själva bekostat, samt byggt och renoverat sina egna kyrkolokaler, utan dessutom har det funnits energi till att driva sommargårdsverksamhet och därpå en rad distriktsgårdar. Alla som äger ett hus vet att även ett nyrenoverat sådant börjar bli slitet efter tio år, börjar läcka efter 20 år och ruttna efter 30. Alla byggnader kräver kontinuerligt underhåll, och allt detta verkar ha fungerat bra så länge engagemang och ansvarstagande varit stort. 

Men vad händer med sommarhemmen när den generation är på väg att försvinna som en gång byggde, renoverade och underhöll alla dessa byggnader? Även de 20-tal distriktsgårdar som hör samman med Equmeniakyrkan går en oviss framtid till mötes och Gårdsutredningen under ledning av Curth Sandström har ett gediget arbete framför sig.
Jesus talade om faran att samla i lador, men han nämner ingenting om faran att bygga ladorna. En ny generation har tagit över våra församlingar, och dessa är inte villiga att lägga all sin fritid på att underhålla slitna lador. Här finns det säkert grogrund för konflikter, där den äldre generationen kan känna att allt arbete de lagt ned inte verkar vara uppskattat. Samtidigt kan en yngre generation uppleva brist på förståelse för att församlingen främst består av människor som möts och inte av dess byggnader.

Sommarhemmen är fortfarande till stor glädje för många människor, inte minst inför kommande midsommarhelg. Men om idén om en mötesplats på sommaren ska överleva, är det viktigt att våga bejaka de förändringar som sker. I vissa fall är det klokast att lägga ned för att undvika total utmattning, trots den sorg det innebär. I andra fall handlar det om att våga slå sig samman och göra sommarhemmen ekumeniska, där Älvåsa i norra Uppland är ett exempel. En annan trend är att församlingar säljer sina kyrkobyggnader och väljer att bygga nytt på platsen för det tidigare sommarhemmet. Från Västergötland finns nyinvigda Sämsjöborg som exempel, och nu även Mössebergsgården som snart förvandlats till året runt-kyrka. Spännande är också den nya kyrkan på Styrsö med sin retreatlänga. 

Sommarhemmens framtid kan beskrivas som bekymmer, men det driver också fram kreativa lösningar. Det är på många sätt glädjande och ett tecken på framtidstro för Equmeniakyrkan. Trevlig midsommar!