Striden om en tårta

Det finns nog andra skäl också, men visst verkar det som om den hyllade amerikanska tv-serien House of Cards med den diaboliske presidenten Frank Underwood, läggs ner för att verkligheten helt enkelt överträffar dikten.

Samtidigt. Det är handling som räknas och trots president Trumps ansträngningar att uppfylla sina vallöften om att begränsa invandringen, montera ned Obamacare, bygga en mur mot Mexiko med mera, har det i realiteten inte hänt så mycket. Den amerikanska statens rättssystem och maktdelning har stått fast.

Hittills har domstolarna hårdnackat vägrat att ändra immigrationslagarna på det sätt som Trump föreslagit. Hans alternativa förslag till Obamacare har kört in i väggen och än så länge har han inte fullständigt lyckats backa ur frihandelsavtal och klimatöverenskommelser.

Journalistiken har också stått fast. Den som har möjlighet att titta på CNN, eller nästan vilket amerikanskt nyhetsprogram eller talk show som helst, kan se att Trump ifrågasätts, granskas och hånas hämningslöst på ett sätt som verkar rätt fränt för koncensustörstande svenskar.

Påhoppen på både journalister och kollegor från presidenten själv har sannolikt ytterligare bidragit till den allt djupare splittringen av det amerikanska folket.

Till och med Trumps förhållande till sitt eget parti verkar spänt. Republikanska politiker och tjänstemän avsätts, eller väljer att lämna sina ämbeten, i en allt stridare ström. Och nyligen har de tidigare presidenterna  George H W Bush och George W Bush leverar skarp kritik i sin nya bok ”The Last Republicans”.

Också bland de kristna grupperna växer kritiken. De katolska biskoparna, vars konservativa falang tidigare visat ett starkt stöd för Trump, har exempelvis kritiserat den föreslagna immigrationslagen och kallat den diskriminerande.

Till tidningen Catholic Herald sade staden Austins katolske biskop i augusti att ”hade denna diskriminerande lagstiftning funnits ett par generationer bakåt, hade många av dem som byggt upp och försvarat denna nation exkluderats.

Också Trumps intention att utvisa de papperslösa immigranter som kommit till USA som barn, de så kallade Dreamers, har väckt stark kritik från religiösa kretsar. Till och med en del evangelikala ledare, som hittills stått fast vid Trump, har uttryckt sin besvikelse över beslutet att riva upp  Obama-erans DACA-program  Deferred Action for Childhood Arrivals (DACA).

Trump har svarat med att säga att Katolska kyrkan bara ömmar för immigranterna för att de fyller deras kyrkor. 

Men de trumpska kärnväljarna verkar, till politiska bedömares förvåning, i stort sett vara nöjda. 

Många av dem är vita evangeliskt kristna och för dem är just de moraliska och etiska kärnvärden, som Trump säger sig försvara, så viktiga att de överser med att mannen bakom löftena kanske inte lever som han lär. 

Inte minst är de nöjda med att Trump nu lyckats tillsätta en djupt konservativ domare i Högsta domstolen.  Detta anses kunna garantera mänskliga fri och rättigheter, som att få bära vapen, vägra abort, eller att vägra baka en bröllopstårta till ett samkönat par. 

Men det handlar egentligen inte om tårtor, det handlar  om religionsfrihet – alltså rätten att få praktisera sin religiösa tro utan att sekulära lagar ska hindra – den enskilt viktigaste frågan för miljoner amerikaner  och anledningen till att så många evangelikaler håller fast vid Trump.

 Mycket snart tar Högsta domstolen alltså upp just den frågan.  Då handlar det om Jack Philips religionsfrihet, den kristne bagaren i Colorado som hamnade på världens löpsedlar efter att ha vägrat att baka en bröllopstårta till ett homosexuellt bröllop. Detta går stick i stäv med Colorados diskrimineringslagar. Och det hjälper inte att Philips till sitt försvar hävdar att han också skulle vägra göra tårtor med alkohol i, eller halloweenkakor. 

Ärendet om en enkel tårta har blivit det mest omskrivna domstolsärendet på långa tider. Domstolen har överflödats med inlägg för och emot och till och med bagarna tycks vara splittrade.

Frågan är alltså: kan statliga och federala lagar tvinga affärsidkare att serva alla kunder, eller kan de konstitutionella reglerna för yttrandefrihet och religiös frihet utgöra undantag?

Frågeställningen finns i någon form i alla länder, i Sverige har vi redan slagit fast att en enskild barnmorska inte har rätt att neka ”service” åt någon. Tårtfrågan kan ju tyckas vara av lägre dignitet. Men enligt Washington Post kan resultatet innebära att den sekulära lagstiftningen i fortsättningen kan komma att användas för att bedöma intima sexuella frågor, abortfrågor eller rätten till vår egen död.