Styrelsen för Gemensam framtid har inte klarat sin uppgift. Bildarmötet för en ny kyrka får inget förslag på kyrkoledare och det förslag på kyrkonamn som styrelsen lägger är inte förankrat i de nuvarande kyrkornas styrelser.
Att GF-styrelsen nu väljer att öppna diskussionen och skicka ledarvalet till den nya kyrkans första styrelse, är logiskt och i linje med vad Sändaren tidigare rekommenderat (nr 13/2011). När motsättningarna om ledarvalet uppenbarligen så länge varit oöverstigliga, är det rimligt att man släpper frågan. Men ett misslyckande är ett misslyckande och ska inte kallas något annat.
Det är lätt att vara efterklok. Det var sannolikt fel att lägga ansvaret för det sista utvecklingsåret på en utåt närmast anonym särskild styrelse och en processledning som i och för sig av allt att döma gjort ett gott förankringsarbete men haft oklart mandat. Utveckling och ledning av verksamhet vill vi att valda förtroende-personer som vi väl känner ska sköta. GF-styrelsen har tagit sitt uppdrag på ett så nitiskt allvar att det blivit dem övermäktigt. I alla stratregidiskussioner och ledarskapsöverväganden har den tappat per-
spektiv och koncentration på sin egentliga uppgift.
De nuvarande kyrkoledningarna måste också ta sitt ansvar för detta. Vad vi förstått har de i mycket stått utanför processen de senaste månaderna. När Missions-
kyrkans föreståndare Göran Zettergren redan för ett drygt år sedan meddelade att han skulle avgå innan en ny kyrka var bildad, borde han tydligt fått och tagit sig uppgiften att sitt sista föreståndarår leda och driva processen i mål.
Som Sändaren också tidigare påpekat (nr 8/2011) har inte den nya kyrkan brist på kvalificerade ledarkandidater. Men hela GF-processen har blottlagt de viktiga motsättningar om trons innehåll och former som alltid funnits i de öppna kyrkosamfunden. Låsningen i ledarvalet kan inte tolkas som annat än en direkt konfrontation om vilken typ av kyrka vi vill ha och vilken typ av ledare en kyrka ska ha. Den motsättningen följer inte några nuvarande kyrkogränser men har blivit särskilt tydlig inom Missionskyrkan där en huvudsakligen ung generation pastorer (se Sändaren nr 16/2011) vill skapa något nytt annorlunda. För dem är de tre GF-kyrkornas utveckling det senaste halvseklet ett misslyckande med fallande medlemstal och uttunnad förkunnelse. Som hos Socialdemokraterna vill de att man rensar bordet med nuvarande ledare.
Men de som tagit initiativet till, vågat driva och trott på GF-processen (likt Sändarens ledarsida; vi ska inte dölja var vi står) kan inte se likheten mellan ett socialdemokratiskt ledargarnityr som lidit rekordförluster i val med förnyarna på Tegnérgatan, i Sundbyberg och vid Överås. Här har funnits en djärv beslutsamhet att trots tidigare misslyckanden nu äntligen förena och förnya det bästa i tre närstående väckelsetraditioner.
Det vore tragiskt om vi nu faller meterna före mållinjen. Säg trots allt ja vid bildarmötet och låt den då folkvalda styrelsen leda processen i hamn.

ANDRS MELLBOURN¶