Det är ingen tid för fasta värderingar, åtminstone inte för fasta åsikter. Framför allt är det snabbt och flyktigt i den politiska opinionen.

Vem hade för ett kvartal sedan kunnat förställa sig att Socialdemokraterna skulle fira första maj i feststämning och med återvunnet självförtroende? Vem hade för ett halvår sedan trott att Gustaf Fridolin och Annie Lööf så snabbt skulle förlora sin lyskraft och Jonas Sjöstedt gå samma väg några månader senare? Och vem hade riktigt kunna ana att det så snabbt skulle bli så besvärligt för Moderaterna?

Den undersökning som Gemensam framtid låtit göra om svenska folkets syn på trovärdighet i allmänhet och kyrkornas i synnerhet ger på samma sätt en tidsbild. Det finns en hel del tidsanda i svaren. Tillfälliga mediestormar kan till en del slå igenom inte minst i bedömningen av så vanligen föga uppmärksammade områden som kyrkor och kristen tro.

Men i tidens flyktighet finns också fastare underliggande mönster som inte är oförenliga med flyktigheten.

Vad gäller partipolitisk opinion vet vi att regeringspartier ofta står svaga mittemellan val. Sannolikt visar också uppsvinget för Socialdemokraterna på att det fortfarande finns en stark svensk ”normalopinion” till stöd för välfärdsstaten och Socialdemokraterna. Som framgått i vår behöver partiet knappt säga någonting för att återställa det opinionsläget.

I Kairos Futures undersökning för Gemensam framtid är det tre faktorer som skapar trovärdighet — att man gör gott/hjälper människor, att man vågar ta risker och att man lever som man lär. Det kan verka självklart och giltigt över tiden. Det nya är sannolikt betoningen av risktagandet. Det hänger väl samman med tidens individualism och vurm för entreprenörer. Därtill finns hos människors en helt ny otålighet och otrohet när något brister.

Det blir övertydligt när ”Läkare utan gränser” visar sig vara den överlägset mest uppskattade organisationen, medan Röda korset fullständig försvunnit ur sammanhangen. I sin arbetsform och i sin mediebild lyfter ”Läkare utan gränser” fram den handlingskraftige läkaren och sjuksköterskan på plats mitt på fältet under enkla förhållanden. De synes ”leva som de lär”. Om Röda korset talas i stället om höga ersättningar och förskingrade pengar.

Anmärkningsvärt i Kairos Futures undersökning är att det i samtiden så högt värderade civila samhället inte röner de tillfrågades självklara uppskattning. Det är vad som görs som gäller, inte vad som sägs. Rörelser och opinionsbildare som säger mycket —  partier, kyrkor, politiker och predikanter — är särskilt sårbara när de inte får något gjort eller i sin enskilda vandel tvärtom gör något annat och mer klandervärt än det de förkunnar. Exemplen är väl kända.

Kyrkor har en diakonal, kurativ och en profetisk funktion. Det profetiska uppdraget ligger inte helt i tiden. Det är svårt att få rätt och angeläget. Men bortom samtidens flyktighet kan kyrkor och kristen tro bara vinna trovärdighet när de tre uppdragen och rollerna hänger ihop till ett. ¶