Äntligen går de ”tre gamla” frikyrkosamfunden vidare till en vidare gemenskap med vidare perspektiv. De stora majoriteterna för ja från alla tre ställer nu krav på att processen snabbas upp. Till nyåret 2012 ska en ny kyrka kunna börja arbeta.
För många äldre är lördagsförmiddagens historiska beslut övermoget, något som borde ha kommit redan för 40 år sedan eller ännu tidigare. För de yngre i den gemensamma ungdomsorganisationen Equmenia är beslutet redan taget.

Ändå vore det både ett misstag och orättvist att underkatta betydelsen av besluten i Kristi Himmelsfärdshelgen. Det som fortfarande mest uppfattas som ett samgående mellan tre etablerade samfund är ett allvarligt försök att skapa en ny svensk kyrkogemenskap som ska förena öppenhet för allt kristet liv och tro med ett nytt sätt att se på medlemskap och tillhörighet i den kristna församlingen. Lördagens gemensamma steg ger stimulans och inspiration inte bara för baptister, metodister och missionare. Det förpliktar till bredare ekumenik. Det är ett glädjebud och en inbjudan till svensk kristenhet i stort.

Att det handlar om något nytt, framgår också av att det hittills mest är idéer från det gemensamma programarbetet, exempelvis om barns tillhörighet i församlingen, som är nya för alla tre samfunden, som väckt mest kritiska frågor och motstånd mot planerna. Bland alla synpunkter från konferensdebatterna som samfundsledarna nu lovat beakta finns också många väsentliga påpekanden om nödvändig mångfald i enheten, om respekten för varje enskild troende och för församlingarnas självständighet och om bibehållen och utvecklad baptist-, metodist- och missionskyrkoidentitet i det nya.
Viktigast nu är att vi snabbt går vidare.  Nu finns entusiasmen och arbetsglädjen. Som i alla förändringsprocesser gäller det att inte slå sig tro, tappa fart och fastna i sidofrågor utan att hålla blicken koncentrerad på det väsentliga: Att gestalta en fri och öppen kristen kyrka med demokratisk gemenskap för personlig tro på Jesus Kristus och tjänst i världen i Kristi efterföljd.

De många församlingar som redan är anslutna till mer än ett samfund har länge varit pådrivande i arbetet mot en ny gemensam kyrka och ska ha störst erkänsla och tack för att vi kommit så här långt. De goda erfarenheterna från samarbetet i Equmenia, Teologiska Högskolan och (förhoppningsvis) Sändaren har gett förebilder. Beslutet har också blivit möjligt genom att de tre samfundens ledare visat personligt mod, tagit personliga risker och gjort arbetet med en gemensam framtid till en personlig ansvars- och förtroendefråga.
   Regn och sol kämpade om herraväldet i Stockholm när det var dags att ta beslut. På baptistsamfundets konferensaffisch är en bil på väg in i en grönskande framtid medan ett mörkt åskmoln skymtar i backspeglen. Nu har Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan valt att lämna åskmolnen bakom sig och gå vidare.

ANDERS MELLBOURN¶