Det var förmodligen rättsstatligt och demokratiskt nödvändigt att genomföra söndagens omval i Västra Götaland och i Örebro nordöstra valkrets. Men det var för den skull knappast bra för demokratin. Förvisso måste det finnas en möjlighet att överklaga ett val. Men demokratin blir ingen vinnare när valdeltagandet nästan halverats och de parlamentariska förutsättningarna inte blivit klarare.
Nästan skandalartat är att omvalet genomförts åtta månader efter ordinarie val. Ska ett omval vara vad det utger sig för, ett bättre genomfört omtag av samma valtillfälle, måste framöver överklaganden och prövningar kunna klaras av på några veckor, varefter omvalet hålls ytterligare ett par veckor senare. Då finns i alla fall en möjlighet att val sker i samma politiska stämningsläge, handlar om samma frågor och angår samma kandidater och väljare som det underkända valet.

Nu kommer omvalen framför allt att tolkas som en regional opinionsbarometer att läggas bredvid opinionsinstitutens mätningar av det allmänpolitiska läget i landet i slutet av ett riksdagsår och halvannan månad efter valet av ny socialdemokratisk partiledare. Därvidlag ser det likt för fyra år sedan ut som att regeringen inte behållit valsegervindens opinionsstöd vilket annars brukar vara vanligt tiden efter ett val. Och Håkan Juholt kan glädja sig åt bättre socialdemokratiska siffror sedan han tillträtt som ledare, trots all kritisk publicitet om fortsatta oklarheter om socialdemokratins vägval.
Även om enskilda omval skett tidigare, har valen den gångna helgen fått större uppmärksamhet än tidigare. Minnet av det amerikanska presidentvalet i Florida år 2000 lever som skrämmande exempel. Uppmärksamheten på felaktigheter och misstron mot den offentliga makten har tilltagit också i Sverige. Avslöjanden av kommunal korruption och andra oegentligheter skapar ett politiskt klimat med mer misstänksamhet. Också vad gäller den offentliga politikens effektivitet har Sverige förlorat sin egentligen alltid överskattade politiska oskuld.

Det i sig viktiga intresset för rättvisa slog till och med över i diskussionen efter fjol-årets val. När mandatfördelningen inte är absolut proportionell utan ger större partier en viss övervikt samtidigt som de minsta helt försvinner genom spärregler, ropade somliga indignerat om maktmiss-
bruk. Men så är faktiskt det demokratiskt framröstade valsystemet tänkt.
Den debatt som förs om valdemokratin i Sverige har huvudsakligen varit inriktad på valdeltagandet och nödvändigheten att få så högt valdeltagande som möjligt. Deltagandet ökade också något i höstas. Men ironiskt nog förefaller just ansträngningarna att få fler till valurnorna vara en viktig orsak till de felaktigheter i valförrätt-
ningen som framtvingat omval. Med förhandsröstning på bensinmackar och i gallerior blir det inte lätt att hålla valarbet-
arna på lämpligt avstånd från valbåsen.
I stället för några tiondelar lägre valdeltagande totalt, har vi nu fått ett val där färre än hälften av de röstberättigade deltog. Det är ingen demokratisk framgång.¶