Det är historiskt och unikt när en ny kyrka fått ett första gemensamt ledarskap uppdelat på tre personer. Men det oroar när hälften av styrelseledamöterna byts ut efter ett år.
Gemensam framtids första kyrkokonferens nådde sin höjdpunkt redan efter dryga timmen. Kyrkoledarvalen av först Lasse Svensson och sedan Sofia Camnerin och Olle Alkholm möttes av applåder och hurrarop.
Oavsett hur vi tolkar och vill se andligt ledarskap, är det slående vilken betydelse de personer som vi väljer till ledare har också i en demokratisk rörelse där därtill den enskilda församlingen ska stå i centrum. Efter det att kyrkobildningsprocessen till stora delar kört fast under ett år av motsättningar om ledarvalet, är det då anmärkningsvärt och en än större lättnad, glädje och styrka för medlemmar och kyrka att den ledning som nu börjar arbeta redan känns självklar.
Lika självklart uppfattas det nu att Gemensam framtids första ledarskap är gemensamt, uppdelat på tre personer. Det är också historiskt och unikt. Vad vi vet finns inga andra exempel på att en ny, i sitt sammanhang stor, kyrka väljer att ha en kollektiv ledning. Här är Gemensam framtid ett föredöme.
Kyrkoledarna kommer att behöva allt det stöd de fick känna under konferensdagarna i Linköping. De kommer att få en väldig arbetsbelastning med en stab där visserligen många har erfarenheter från bildarsamfunden med där det kommer att ta tid att få roller och uppdrag klarlagda.
De ska också ta över uppgifter från en styrelse som under kyrkans uppbyggnadsskede haft ett betydande operativt ansvar som slitit och i längden inte är rimligt. Någonting står inte riktigt rätt till när en organisation efter bara ett år har bytt ut hälften av styrelseledamöterna.
Processen att skapa Gemensam framtid har hela tiden varit en blandning av att å ena sidan ta steg mot kristen enhet genom att ta till vara och utveckla ett arv, å andra sidan skapa en helt ny form för att sprida evangelium och vara ett kristet vittnesbörd i vår tid. I retoriken har önskan att skapa något helt nytt haft överhanden.
Längst har Metodistkyrkan gått med beskedet att begreppet metodistförsamling inte ska få förekomma i Gemensam framtid, utifrån logiken att man nu går in i något helt nytt. Fusioner behåller inte gamla varumärken. Problemet är bara att metodistisk tradition och fromhet genom Gemensam framtid fått och ska ha en större synlighet i ett svensk kyrkosammanhang än den haft på hundra år. Glöm inte det.
Och än så länge måste Gemensam framtid synliggöra sina olika traditioner för att utgöra den kyrka i mångfald den vill vara. Nya möjliga majoriteter i den gemensamma kyrkan måste visa respekt för minoriteter och de principer och avvägningar i grunddokument som gjort kyrkobildningen möjlig. Det förstod klokt nog motionärerna om dop och medlemskap. Många metodister känner berättigad sorg och besvikelse efter valet till styrelse där nu bara en tidigare metodist är kvar. Där fick förnyelseivran ta över andra hänsyn bland ombuden.
Att värna och fördjupa mångfalden, se till att den berikar och inte låser och så utveckla en kyrka som blir angelägen på riktigt för fler, är de nya ledarnas främsta kallelse och uppdrag.¶
LÄGG TILL NY KOMMENTAR