Alltsedan demokratins genombrott har vänster-högerskalan varit huvudmodellen för att beskriva, förklara och driva politik.
Socialistiska partier står till vänster, marknadsinriktade till höger. Inställning-en till den offentliga sektorns storlek och statens roll i ekonomin brukar enklast uttrycka om vi är vänster eller höger. Samtidigt utmanar samhällsutvecklingen hela tiden vänster-högertänkandet. När miljöengagemang blev en stor politisk fråga, talades om en ny ”ekologisk” dimension som bröt mot och inte sammanföll med vänster-högerskalan. När tro och moral lyfts fram som politiska frågor har man ofta velat se dem som något som ligger bortom vänster och höger. Men kulturradikalism har ändå alltid räknats som vänster.
Sedan kommunismens sammanbrott och globaliseringens genombrott har också de ekonomiska grundfrågorna blivit svårare att analysera och lösa med klassiska vänster- eller högergrepp. Med välfärdsstatens utveckling har det skapats en stor medelklass som uttrycker majoritetsintressena i politiken. Och där blandas friskt gamla och nya vänster- och högerståndpunkter. Moderaterna kallar sig arbetarparti. Välfärd är allas honnörsord men inte ens till vänster är det alltid ett åtagande där stat och kommun ska stå för utförandet.

I den politiska begreppsvärlden verkar däremot ordet vänster klara sig bättre än konkret vänsterpolitik. Vänster lever både som honnörsord för anhängarna och skälls-ord för motståndarna. Höger verkar där-emot ingen vilja kalla sig.
Inom kyrka och kristenhet är vänster- och högerbegrepp än mer förvirrande. För inte så länge sedan kallades pingströrelsen och närstående för vänstersamfunden. Då var det som i dag kallas evangelikalt eller kristet fundamentalistiskt vänster i kontrast till etablerad kyrka. I dag kallas det oftare kristen höger.
Tidningen Dagen försökte nyligen (2-3 augusti) reda ut begreppen och landade på ledarplats i att de är ”obrukbara”. Det är sympatiskt resonerat och Dagen har rätt i att gamla teologiskt-politiska brytpunkter försvagats i Sverige. Det sociala engagemanget, ett internationellt ansvarstagande och ekumeniska perspektiv förenar alltfler.

Men samtidigt finns ju fortfarande betydande skillnader bland kristna som också kan klassificeras som vänster och höger, både kulturellt och ekonomiskt.
Här finns vänsterställningstaganden — om exempelvis bistånd, fredsarbete, fördelningsfrågor — bland betydligt fler än de socialdemokrater som kallar sig kristen vänster. Kristen höger i USA blandar uttalat konservativ bibelsyn med bestämt motstånd mot aborter och homosexualitet, starkt stöd för krigsmakten, bibliskt motiverat stöd för staten Israel och växande fientlighet mot islam. I Sverige återkommer de åsikterna systematiskt exempelvis i tidningen Världen i dag. Visst är det kristen höger, oavsett vi gillar eller ogillar det.
Begrepp och etiketter har blivit alltmer komplicerade i debatten. Vi bör använda dem med saklighet och större försiktighet. Men vi kommer inte ifrån dem.

ANDERS MELLBOURN¶