”Jag är bjuden på kalas i dag, klockan tre. Nu är det bråttom, oj,oj,oj. Vill du följa med? Ska vi ta bilen? Eller tåget? Nej, jag tror vi tar min luftballong, och flyger på en gång.”
Sången med den glada och pigga melodin, från döttrarnas babysång, klingar i huvudet när vi är på väg till min syster och hennes familj på kalas. Förväntningarna och glädjen över fest jag anar i låten infinner sig även i bilen. Kalas hos moster är inget döttrarna vill missa. Min syster är fenomenal på fest. En värdinnornas okrönta drottning skulle jag säga. Minsta lilla detalj är planerad och regisserad, för att jag som gäst ska känna mig välkommen och väntad.
Jag ler när jag ser den vita linneduken på matsalsbordet. Servetterna, blommorna och även tallrikarna går i matchande kulör. Inne på toaletten är det förberett med små kvadratiska frottéhanddukar, en för varje handtvätt. Servicen är topprankad. Det finns en tanke i allt.
Vid större fester står partytältet med kristallkronor i taket redo. En inhyrd mjukglassmaskin levererar glass i stora lass till gästerna. Och vem tackar nej till nypoppade popcorn under småtimmarna? Festerna är genomtänkta och omsorgsfullt paketerade.
Återigen sitter vi samlade, hela familjen, i bilen. På taket står cyklarna fastspända. Bagaget är fullastat. I baksätet får döttrarna samsas med frysväskan. Vi är på väg till västkusten och mina föräldrars sommarstuga. Med ett leende på läpparna styr min livskamrat söderut. Jag blickar ut genom vindrutan. Någon har målat himlen klarblå i dag. Landskapet vi susar förbi går i alla sköna gröna nyanser. Några svartvita kossor går helt oberörda och käkar sitt gräs. En röd liten stuga med vita husknutar skymtar bortanför den rapsgula åkern. En idyll Mästaren planerat och regisserat.
Vid en glasspaus på vägen berättar den ena dottern om sin bucketlist inför sommaren. Hon ger oss några exempel: Smaka alla glassar från GB:s glasskarta. Se solnedgången. Frukost på stranden. Bara genom att ge sina golfklubbor i bilen en längtansfull blick visar min livskamrat vad som bland annat finns på hans lista. Själv önskar jag få med prat och gemenskap långt in i ljum sommarnatt på min.
När vi passerar Kvibille skickar jag ett sms till min pappa om vår position. Snabbt kommer ett svar tillbaka: ”Jag sätter på kaffet.” Vid stugområdet är grinden öppen och vi kan direkt köra in vår välfyllda bil. Längre bort på gången står båda mina föräldrar med öppna armar och breda leenden. Välkomnande och väntande.
Vi packar in våra väskor i friggeboden bakom stugan. Döttrarna cyklar tillsammans med mormor ner till havet för ett kvällsdopp. I hammocken pustar min livskamrat och jag ut. Stugområdet är alldeles stilla, endast gurglande barnskratt hörs några stugor bort. Inom mig gnager en oro. Hur ska det gå och bli den här sommaren? Ängsliga funderingar snurrar runt i huvudet. De bekymmersamma tankarna låter jag vila i allt det goda som jag har fått smaka på under dagen. Lyckligt ser jag tillbaka på ännu en välregisserad dag, där jag har varit gäst. Tänker att mina förväntningar aldrig kan vara för stora för Guds godhet. Trötta och mätta på dagen går vi och lägger oss, fastän det fortfarande är ljust ute.
Solen har bara hunnit ner och vänt när koltrasten väcker mig till en ny sommardag. Drillen den sjunger låter som en hälsning från skapelsens värd: ”Allt är redo. Du, är bjuden på kalas i dag. Igen!”
KOMMENTARER