Han har följt kampen för Sändaren ­inifrån

Samuel Borg har en lång karriär inom Equmeniakyrkan och Svenska missionskyrkan bakom sig. Redan 2001 blev han ekonomichef i Missionskyrkan, och sedan 2009 är han vd i Immanuelskyrkans fastighetsbolag Probitas. Han är också styrelseledamot i Verbum.
När han kom till Missionskyrkan blev han sedemera vd i företaget Frikyrkopress, som då ägde och drev Sändaren för Missionskyrkans och Svenska baptistsamfundets räkning.
– Det var redan då ett svårt läge för papperstidningen, säger han.

Gick med förlust

Sändarens redaktion var lokaliserad i samfundets huvudkontor, på Tegnérgatan 8 i Stockholm. Trots att tidningen inte behövde betala någon större hyra och fick annan service gratis så gick man med förlust eller knapp vinst.
– Baptistsamfundet hade svårt med pengar redan då, så storebror Missionskyrkan fick bära, säger han.
Några år senare, 2006, uppstod möjligheten att överlåta tidningen till Verbum, som då också köpte Kyrkans Tidning. 
– När våra ägare inte längre orkade skjuta till pengar så var det rätt att Sändaren fick komma till ett mediahus. Det blev också lite mer distans i den journalistiska granskningen när redaktionen inte satt på huvudkontoret, säger han.

När presstödet ­förändrades blev det nådastöten.

Men även i Verbums hägn var det en kamp för att få ekonomin i balans när prenumeranterna blev färre och färre. Det gjordes därför en stor satsning på att Sändaren skulle få ta del av det statliga presstödet, något som man lyckades med 2011. För att erhålla presstöd var Sändaren tvungen att bli en nyhetstidning, med delvis ett mer allmänt innehåll.

Inte alltid varit optimalt

– Det har kanske inte alltid ­varit optimalt, för jag tycker att Sändaren ändå varit en medlemstidning. Läsarna har främst velat läsa om samfundet, församlingsverksamhet och mission: Men det har fungerat, säger han.
Efter beskedet om Sändarens nedläggning, åtminstone i dess nuvarande form, har många samfundsmedlemmar reagerat med bestörtning. Samuel Borg påminner dock om att Equmeniakyrkans verksamhetsgranskande utskott redan 2016 varnade kyrkokonferensen om att tidningen levde på lånad tid. Utskottets och Samuel Borgs beräkning var att tidningen som längst skulle klara sig till 2021. Nu fick Sändaren några fler år än så.
– Men när presstödet förändrades så blev det tyvärr nådastöten, säger han.

Känner sorg över att Sändaren försvinner

Även om Samuel Borg haft insikt i tidningens utmaningar så känner han ändå en sorg över att Sändaren försvinner.
– Det klart att det är dystert, jag tycker det är ledsamt att den här rösten tystnar.
Han menar att Sändaren tillsammans med Enskilda högskolan varit två stora identitetsbärare i samfundet. 
– Någonstans så har ju Sändaren kittat ihop gemenskapen. Som kyrkor och samfund så är vi inga fabriker som tillverkar muttrar och skruvar, utan vi ska kommunicera, och kommunicera evangeliet. Där har Sändaren varit viktig och jag tror att fler än de 4 700 prenumeranterna kommer att sakna Sändaren som ­forum.
Men han återkommer flera gånger i intervjun till uttrycket ”Put your money where your mouth is”. Många har uppskattat Sändaren, men inte prenumererat.
– Jag kan tycka att det ofta i frikyrkan är mycket snack och lite verkstad. Det är viktigare med handling än vad vi säger, och medlemmarna har inte prenumererat i den utsträckning som krävs.
 

Är det något som kunnat göras annorlunda?
– Jag tror inte det. När kyrkostyrelsen inte kunde prioritera Sändaren ekonomiskt, vilket man får respektera, så tyckte jag att en försäljning till Mentor Medier (där Dagen ingår) var ett intressant alternativ. Men nu får vi se 2025 an med tillförsikt. Annika Waldenström (vd för Verbum) och de som jobbat på tidningen har kämpat. Men det är svårt att driva papperstidning i dag.