Lisbeth Gustafsson gör en djupdykning i GF:s bildningsutredning och finner att kunskap är ett verktyg för bildning. Därifrån kan resan börja mot en öppnare och vidare tillvaro.
Bildning är en känslig fråga. Man kan säga till en människa att hon är odemokratisk. Men vem vågar säga: Du är obildad! Då riskerar man att få en störtskur av frågor i retur. Vaddå klassiker? Vilken kunskap räknas? Vems perspektiv gäller? Är inte det ena lika bra som det andra? Vem är så mossig att man tänker i termer av högt och lågt eller fint och fult?
Därför är det med viss spänning jag läser Gemensam framtids bildningsutredning ”Lärande blir liv” just nu. Där finns elva teser om bildning som är väl värda en djupdykning! Först till skillnaden mellan kunskap och bildning. Att kunskap är viktig men att den inte är målet utan verktyget för bildning. Att vara bildad handlar om ”på vilket sätt vi använder kunskapen till att se oss själva i ett nytt ljus — att våga veta!”
Vad krävs det för att våga veta? Ett möte är svaret. Ett möte med världen utanför oss själva. Det som poeten Tomas Tran-strömer beskriver med orden: ”Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån, och när de möts har man en chans att få se sig själv.”
”Det är min sanning”, hör jag ofta. ”Det är sant för mig”. Det är inget fel på det påståendet. Det är viktigt att veta hur man själv tänker och känner. Men bildning förutsätter att jag vågar utsätta mig och min sanning för en prövning. När det sker kan det öppna och vidga tillvaron på ett ibland nästan sällsamt sätt.
Jag minns ett möte med två kristna män på Nordirland för några år sedan. De stod på var sin sida i den cementerade konflikten mellan protestanter och katoliker. Båda var väl medvetna om att de själva var en del av problemet eftersom de sen barnsben fostrats i var sin sanning om den andra sidan. Men båda hade också drabbats av evangeliets radikala ord om att älska sin fiende. Är det möjligt, frågade de sig och började arbeta tillsammans med freds- och försoningsgrupper.
Vad är det viktigaste ni har lärt er av varandra då, frågade jag. De tänkte en stund men så svarade den ene: kärlek och självkännedom. Det låter stort men vad betyder det konkret, frågade jag. Den andre svarade: Jag har i alla fall insett att min motståndare har en kunskap om mig som jag behöver för att förstå mig själv på ett djupare sätt.
Den bildningsresan började i ett radikalt möte med Jesu ord i evangeliet. Så var det nog också vid läsarnas möten och samtal i konventiklarna en gång i tiden. Man kämpade för rätten att själva få läsa och tolka Bibeln. Resultatet blev möten med evangeliets utmanande sanning som förvandlade människor och satte igång en rörelse av väldig kraft. Bildning skapar socialt, kultur-ellt och politiskt engagemang i samhället. Tänk om Gemensam framtid kunde bli en vägvisare i den riktningen. En bildningshärd för möten med det okända och annorlunda på väg mot en vidgad och fördjupad värld.
I nästa nummer: Per-Inge Lidén
KOMMENTARER