Dessvärre är denna skolfröken inte unik

Det var en onsdag i april och våren tog sina första steg. Bakom de vackra fönsterrutorna ut mot trädgården firades en födelsedag med marängtårta på finporslin.

Hela familjen var samlad och en granntant som kommit på besök lassade assietten full av tårta samtidigt som hon apropå ingenting kungjorde att hon minsann alltid sagt ”negerboll” och inte såg någon rasism i det. Att familjen hon gästade bland andra bestod av mörkhyade barn spelade ingen större roll. Hon talade bakverk.

Inte blev det bättre av att gästen berättade en anekdot från hennes tid som lärare. Hon hade hittat skolans gamla bokstavsskyltar och burit upp dem till sitt klassrum. På en av skyltarna hade bokstaven N illustrerats av en svart pojke med en benknota genom näsan och med ett vasst spjut i sin hand.  En sjuårig flicka med rötter i Tanzania hade tittat på skylten och snabbt påpekat att människa väl ändå inte börjar med N.

Precis här hade hennes berättelse kunnat sluta så där filmiskt storslagen. Ett barns klokskap mot en rasistisk dumhet. Men denna skolfröken, tillika kafferepsgäst,   ville annorlunda. Flickan, som fröken till vardags dessutom kallade”sitt lilla chokladbarn” fick veta att pojken på skylten var en ”neger” och att det inte var något fel med det.

En skolfröken borde naturligtvis veta bättre. Hon borde veta hur detta infekterade ord myntades för att legitimera slavhandel, att det syftade till att avhumanisera människor med mörkare pigment så att det inte var ”riktiga människor” som behandlades så illa och att ordet sedan dess varit ett uttryck för denna underordning.

Dessvärre är denna skolfröken inte unik. Det svenska engagemanget för att bevara rasistiska stereotyper i film och barnböcker, i språkbruk och bakverk är tragiskt starkt. På ett otal Facebook-sidor fördöms hur ord som sårar byts ut mot ord som förenar.

Mitt i denna kamp för N-ordets bevarande står många chockade inför Sverigedemokraternas framgångar, som om Sverige varit vaccinerat mot rasism.

Men faktum är att vi haft kolonier och handlat med slavar. Det var Linné som skapade rasbiologins källkod och Uppsalas rasbiologiska institut som inspirerade den tyska nazismen. Sverige är världsledande på vit makt-musik, vi har en justitieminister som varit med förr då han misstrodde och deporterade apatiska flyktingbarn och vi har en polismakt som skapat ett register över romer och jagat mörkhyade i kollektivtrafiken.

Nu är vi dessutom ett land som genom praxis gett ett av rikets högsta ämbeten till en sverigedemokrat som jämställt samkönad kärlek med övergrepp, muslimsk invandring med Förintelsen, försvarat diskriminering av romer och poserat med en SS-officer.

Dessa kapitel i vår berättelse har vi aldrig gjort upp med. Tyskland, USA och Storbritannien lär av sin historia. Låt oss lära av dem och av Jakobsbrevets ord om att inte göra skillnad på människor.