En bön för Håkan och Roy och deras olyckssyskon. Philip DeCroy tänker på de homosexuellas situation i påskens budskap om upprättelse, befrielse och Kristi oändliga kärlek.
Kära läsare. Om du är en av dem som suckar över politisk korrekthet och som inte ser kärleken som ett levande sakrament, också mellan människor av samma kön bör du kanske sluta läsa denna krönika. Den är nämligen en bön för Håkan och Roy i Kinna och för deras olyckssyskon i Ryssland och Uganda. De må leva i olika delar av världen men förenas i att de förminskas, hotas och attackeras för att de är förälskade.
Men varför ska en kristen tidning ägna tid åt detta, och mitt i påsken kanske du invänder? Därför att påsken handlar om just upprättelse, befrielse och om Kristus oändliga kärlek, svarar jag.
Så till saken. Påsken är den kristna kyrkans viktigaste högtid. På Palmsöndagen gläds vi över fridsfurstens intåg i Jerusalem, på Skärtorsdagen firar vi att vi än i dag förenas med Kristus genom bröd och vin och på Långfredagen sörjer vi vid korsstammens fot.
Men lika fullt samlas vi på den tredje dagen efter mordet för att fira uppståndelsen. Borta är allt som tynger våra sinnen, som stängt våra hjärtan och vi går självaste livet till mötes.
I centrum för påskmysteriet står alltså den levande Kristus och i centrum för Kristus står den Den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”.
I sin enkelhet fångar dessa ord svårigheten och lämnar oss med en känsla av otillräcklighet. Hur ska jag någonsin kunna göra gott mot alla mina medmänniskor?
En som haft anledning att fundera över hur vi gör gott istället för att gradera varandra är den sydafrikanska biskopen och fredspristagaren Desmond Tutu.
Han menar att det inte är någon slump att han och Sydafrika, med apartheidlagarna i färskt minne öppnat äktenskapet även för samkönade par. För inte kan ett land som förut separerat förälskade par utifrån deras färg i dag separera förälskade par utifrån deras kön?
Vi känner också till den grymhet som Förintelsens rosa trianglar genererade och som i ord inte kan beskrivas men i minnet bevaras. De homosexuella som inte gick att omskola till hetero utsattes i regel för smärtsamma experiment för att sedan tas av daga i dödsfabriken Dachau. Ändå upprepar sig historien. Det ska pekas ut, särbehandlas och korrigeras för att sedan, i sin yttersta konsekvens förintas.
Det är motsatsen till kärlek. Låt oss istället lära av Tutu, av historien och av Salomos vishet. ”Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade”.
Detta blev inte bara en innerlig bön utan också en lovsång till politisk korrekthet. Den korrekthet som sammanfattades av Jesus i den Gyllene regeln. Denna svåra men ack så avgörande mening. Glad påsk!
KOMMENTARER