Med fokus på naturen har Liv Södahl avnjutit sommaren. Där slipper hon prestera och värdera, barnens lekar blir mer jämställda och hon skrattar tillsammans med alla svampar.
Du har hört det förut. Du har konstaterat det själv och här kommer det igen: man mår bra av att vara ute i naturen. I sommar har jag haft en semester med stort naturfokus och det har känts som balsam för själen att få blicka ut över fjäll, sjöar, vidsträckt skog och hav. Om jag exempelvis bläddrar i ett magasin med vackra människor eller går på ett museum med fantastiska tavlor så är det så lätt för mig att börja värdera och jämföra. Min hjärna stimuleras till att tänka en massa och fundera på om jag skulle kunna måla en tavla lika skön som den på väggen, eller om jag med rätt ljus och smink skulle kunna likna den där modellen åtminstone lite grand. Känslan är helt annorlunda när jag beskådar ett landskap eller en svamp. Jag vet inte varför, kanske ligger de så långt ifrån det jag kan prestera att hjärnan slipper gå igång och värdera.
Undersökningar visar att vårt blodtryck sjunker och stressnivån lika så, när vi är ute i naturen. Barn som är ute i naturen mycket är ofta är friskare, mindre stressade, har bättre motorik och en högre koncentrationsförmåga än andra barn. Lekar blir mer jämställda utomhus också. I en gammal Kupé-artikel säger universitetslektor Eva Änggård att: ”Inomhus är vissa leksaker och utrymmen öronmärkta för flickor respektive pojkar. I naturen är tolkningsutrymmet större. En leksakspistol eller en docka föreställer just dessa föremål och kan inte användas till så mycket annat, men en pinne kan föreställa en massa olika saker — en slev, ett gevär, ett metspö. Utomhus är det lättare att vara med i lekar med barn av motsatt kön utan att det kategoriseras som tjej- eller pojklek.”
Jag har nyligen fått en liten svampbok. I inledningen, innan svampbilderna, står intressant svampfakta. Bland annat att mycelet (typ svampens rötter) kan existera i årtionden, förmodligen århundraden eller till och med årtusenden under marken. Utan mycelet, som bland annat bryter ner gamla löv på hösten, så skulle det ligga flera meter höga lövhögar under träden! Detta ger min syn på svamp en helt ny dimension.
Tidigare år har jag gått med en tom svampkorg och suckat över alla ton matsvamp som jag förmodligen går förbi utan att hitta, samtidigt som alla oätlig svampar står där och skrattar mig i ansiktet. Nu däremot kan vi skratta tillsammans, för även de oätliga svamparna är mina vänner. De har ju ett kanske tusenårigt nätverk av tunna trådar under jorden som gör det möjligt för mig att traska runt på en stig istället för i jättelika högar av löv.
Jag tror att den den lilla svampboken kan hjälpa mig att komma ut i naturen för jag kan använda den att kryssa alla svampar jag sett. Jag kan likt en fågelskådare ge mig ut och upptäcka svamp, istället för att i jägarstil scanna skogen efter något att lägga i korgen. Om jag kryssar svamp blir varje svamp en liten kick, inte bara kantarellen. Sen är det förstås en bonus med kantarellmacka till kvällsmat — det går ju inte att neka till.
Ett noll till naturen säger jag bara!
KOMMENTARER