Flexibilitet. Öppenhet. Värdegrund. Valfrihet. Sällan diskuteras vad vi menar.

Första maj-firandet var påbjudet uppifrån, en medborgerlig plikt. Det stökades undan så fort som möjligt, så man fick njuta av en ledig dag.

Kontrasten var slående mot det sammanhang där jag brukade fira Första maj i Stockholm, det pågick hela dagen, från sillfrukost till musikframträdanden.

Första maj i DDR hade blivit helt tömt på innehåll. Det var ett påbud — och sedan en ledig dag.

Vi lever, tack och lov, långt ifrån den verklighet som rådde i Östeuropa. Men en likhet håller på att ta fart: de tomma orden.

   I DDR satt här och var affischer med landets flagga, korslagd med en sovjetisk, ”Durch Freundschaft fest verbunden” stod det, ”genom vänskap fast förbundna”. Folk såg rakt igenom affischerna, om någon någonsin sa något var det ”propaganda” och ett överseende leende. 

Stasi och pansarvagnarna i Prag fick ju inte nämnas, allt var ett spel för gallerier.

Jag kan känna ångest när vi, trots vår yttrandefrihet — det viktigaste vi har! — omger oss med allt fler tomma ord.

”Nyanlända ska ut i jobb så fort som möjligt.”

Vilka jobb? 160 000 industrijobb försvann på tio år, på grund av robotisering och globalisering.

   Det pratar vi inte om.

   ”En grön omställning.”

   Men resereklamen om vita stränder på andra sidan jorden dimper ner som om klimathotet inte fanns.

   Det pratar vi inte om.

   Flexibilitet. Öppenhet. Värdegrund. Valfrihet.

   Sällan diskuteras vad vi menar.

   Är valfrihet i äldrevården att välja vårdbolag eller att få duscha när jag vill? Är en gemensam värdegrund möjlig? Är den ens önskvärd i en demokrati?  Är inte poängen att kunna leva tillsammans trots olika värdegrunder?

De tomma orden gör ingen skada i sig. De rinner ut ur oss, som skvalmusiken i ett varuhus.

   Skadan är att vi slår dövörat till den politiska debatten.

   Ja, ja, låt dem prata. De tjatar på. Ha ha. Propaganda!

Mörka krafter tar fasta på föraktet för eliten, för politikerna. Därför är de tomma orden livsfarliga.

Tänk om vi skulle vända på orden och bedriva propaganda i ordets ursprungliga mening. Det var 1900-talets brutala diktaturer som gjorde ordet förhatligt — med propagandaminister Goebbels som främsta symbol.

   Den tidiga arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, rösträttsrörelsen och frikyrkorna bedrev ogenerat propaganda. Man hade kolportörer och agitatorer. Deras ord mötte motstånd eller bifall. Tomma var de aldrig.

   Det är makten som gör orden tomma.

   Låt oss våga säga att kejsaren är naken.

   Globaliseringen har ett högt pris av arbetslöshet.

   Klimathotet kräver att vi ändrar livsstil.

   Alla behöver inte hålla med. Det är inte ens önskvärt i en demokrati. Men vi måste våga ställa de svåra frågorna.